Så, idag kommer allt att handla om Marvels superhjältar. Bara så ni är beredda.
Jag är beredd.
Nedräkning: 8 timmar och 44 minuter kvar till the Avengers.
(Tröjan är från Sainsbury’s avdelning för pojkar ~ 12 år (och flickor ~ 21 som det ter sig)
wear its darkness with an empty smile
I väntan på att Klara Soppteater skulle slå upp portarna tog jag och moderskeppet oss en sväng runt Lagerhaus.
Jag hade nämligen spanat in ett par gardinlängder i svart spets på rean och tänkte att dessa kunde vara en bra sista utgift innan jag äntrar min sparsamma period (måste köpa nytt kamerahus och tågbiljetter, tänka ansvarsfulla tankar och så vidare).
Ett steg närmare spökslott. Check!
Jag tycker att teaterbesök utgör ett prima komplement till actionfilm (dessutom kostar det ofta inte mer än ett biobesök till och med 25 års ålder). Nedan följer en namedrop, kort sammanfattning och helt subjektiv poängsättning av min teatervår hittills:
Vals på Sergels Torg, Klara Soppteater i februari (7/10p)
Min julklapp till mormor och farmor. Vi åt svampsoppa och klappade takten till ett tremannaframförande av texter och visor av Olle Adolphson. Fin må-bra-föreställning. (Och världens bästa koncept! Man äter verkligen soppa och ser på teater samtidigt. Mycket bra present/klapp till så väl den befarne teaterbesökaren som till den som söker en knappt timlång, välsmakande och avslappnad introduktion i kulturvärlden.)
Rickard Wolff, Kungliga Operan i mars (7/10p)
I glittrig sammetskavaj på svart, sparsamt utsmyckad scen och med endast en flygel till ackompanjemang blandade Wolff några av sina egna sånger från Pojken på månen med ett par av Edit Piaff och tog in hela den förgyllda operan så det kändes som om man satt i hans vardagsrum och sentimentaliserade. Wolff är kajal och glitter till trots ingen diva, men han sitter i en gungstol på ett sätt jag bara trodde var möjligt i divaner. En ”ohejdat nostalgisk afton” i hans egna ord.
Paradisets barn, Dramaten i mars (2/10p)
En pjäs om en radioteater där röstskådespelarnas och deras rollfigurers öde förenas. Jag tyckte om somligt ur första akten och Kevin Spaceykopian som skötte alla ljudeffekter (hästskor, klackskor, åska, kyssar, käppknäppar, dörrsmällar osv). I övrigt tyckte jag inte om den något särskilt alls.
Jesus Christ Superstar, Göta Lejon i april (7/10p)
En välkomponerad musikal där Ola Salo i rollen som Jesus totalt överskuggas av Patrik Martinsson som Judas. Jag hade inte sett filmatiseringarna av pjäsen och visste inte att den kort och gott var en musikalversion av bibelhistorien varpå jag måste tillstå att den inte var något för mig. Dock säkert alldeles fenomenal om man gillar mannen med skägget och sitter lite bättre till (all dialog sker i sångform och är något svåruppfattad på kanterna). Janne Åström och Fred Johanson med sina mullrande avgrundsröster och onda uppsåt hade jag emellertid kunnat lyssna på hela kvällen (länge leve skurkarna).
Så går en dag, Klara Soppteater idag (8/10p)
En stark monolog (av Jonas Gardell, framförd av Ann-Sofie Rase) om livet som det ter sig. Om att vara fyrtio år och tvåbarnsmamma, bo i radhus och få en glassmaskin i julklapp och om att hångla med en främling när familjen är bortrest. Om räkor och porrfilm och twitter. Och om kärlek naturligtvis, och hur den tar sig nya former med tiden.
–
Nästa fredag går jag på sista föreställningen av Onkel Vanja (av Anton Tjechov på Stadsteatern). Är det någon som råkar ha sett den eller har något annat att rekommendera?
–
Och en snabb Topp-5 Teaterföreställningar (som jag kommer på just nu):
1. Blood Brothers, Phoenix Theatre, London
2. Bröderna Karamazov, Stadsteatern, Stockholm
3. Lord of the Flies, Regent’s Park Open Air Theatre, London
4. Djungelboken, Stadsteatern, Stockholm
5. The Phantom of the Opera, Her Majesty’s Theatre, London
Jag fick alltså köpa ny dator i expressfart då den gamla bara la sig ner och självdog en dag. Inte den utgift jag allra helst hade haft just nu men är det inte det ena så måste det väl vara det andra.
Det var lite ångestfyllt att hiva Tony (Stark) i återvinningen och försöka komma på ett värdigt namn åt den nya maskinen. Men under superhjältesöndagen slog lösningen mig som en Hulk Smash i tinningen.
Jarvis.
Nu försöker jag med föga framgång lära Jarvis att säga ”You are not authorized to access this area” med Paul Bettanys röst när någon petar på den, och har bytt namn på dokumentmappen till the Stark Industries Central Database.
(Jag är inte nördig, jag är passionerad.)
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.