Man pytsar jambalaya åt sjangdobla byggarbetare, öppnar dörren för Toto, möter Måns Zelmerlöw vid personalingången, hyperventilerar lite i diskrummet och jobbar vidare.
Har bara på huvudet att skriva om jobbet och hur mycket jag hatar SL, men ska skona er från romantrilogin. Kan emellertid säga att:
Nattbuss hem från arbetet har börjat bli en dålig vana.
Lika så elva- tolv- tretton- och fjortontimmarspass.
After work var också på god väg att bli en något för frekvent förekommande företeelse men nu när man slutar halv två om nätterna är riskerna för alkoholmissbruk ganska minimerade.
Allmänt ovärt att inte dricka whisky när man ändå blir skenbakfull av att jobba stängning.
Fast vi fick skjuts till Centan av vår krögare och det var det mest episka någonsin.
Jag öppnade visst dörren för och hälsade på Toto när de tittade in i restaurangen innan spelningen i fredags.
Vilket var en i allmänhet vansinnig kväll med sjuk rekordförsäljning i min lilla bar.
Det är fett varmt att jobba lunchrusch i långärmad skjorta och väst i en restaurang utan luftkonditionering.
I onsdags blev jag försenad därför att mitt tåg som skulle gått 09.50 inte gick förrän 11.20.
I torsdags blev jag försenad därför att en lastbil med en pinne på taket tyckte det var en bra grej att svepa med sig ett par tre stycken väldigt strömförande spårvagnsledningar och sprida ut dem över Strandvägen (jag fick gå).
I fredags blev jag försenad därför att ersättningsbussen som skulle komma ”vilken sekund som helst nu” inte kom på tjugo minuter och sen inte skulle komma på ytterligare en kvart (jag fick gå igen).
Jag sover knappt någonting för det är så in i baljan varmt om nätterna att tre vidöppna fönster och en ventil inte släpper in så mycket som en vindpust.
Jag har nu tittat igenom alla avsnitt ur Saltkråkanserien samt de fyra långfilmerna.
Det är nio dagar kvar till HP 7.2 (jagtrorjagdör).
Intendentur- och transportönskemålen är inskickade till Vässarö och snart blire läger.
Ser lite fram emot pensionen.
Efter två lediga dygn slog arbetsabstinensen till och jag beslöt att bjuda Storsleven till Skansen.
Vid Hällestadsstapeln mötte vi min allra allra stiligaste kollega som var ute på promenad.
Vi tog sikte österut
Via Väla skola
Till Skånegården
Där kokades fläderblomssaft
I trädgården hittade vi en liten berså, perfekt för choklad- och dryckespaus
Frk. Cecilia i bersån
Ankdammen och skånegässen
Leicesterfår
Herrn i huset
Vi picknickade i skuggan bakom Ekshäradsgården och antastades av vitkindade gäss
Björnarna och de flesta andra djuren var ungefär såhär alerta
Karl-Alfred var emellertid på benen.
Seriöst. Det här är inte mitt favoritdjur. En älg försökte bita mig i huvudet när jag var liten, sen dess drabbas jag av akut illamående bara jag tänker på odjuren.
Fast kalvarna är ändå rätt snuttiga
En säl blinkade åt oss
Renarna i Samevistet. Pappan har större horn än Karl-Alfred.
En kåta med fönster och gardiner – för den lite bekvämligare samen
Jag höll på att dö kaninklapparbehovsdöden bakom Skogens Hus
Så vi skyndade oss till Miniskansen (Lillskansen är stängt för ombyggnad)
Där fick vi vår efterlängtade näradjurupplevelse
Vi fortsatte till Stadskvarteren
Hem till järnhandlaren
På trettiotals-Konsum kan man handla lemonad, hallonsoda och sockerdricka i fina glasflaskor
Storgatan
I Glashyttan fyndade jag ytterligare en bullig skolvas i andrahandssorteringen, fast rosa
Café Petissan
Vi hann inte med akvariet och jag upptäckte att jag aldrig varit i rosenträdgården väster om stadskvarteret. Men dit får jag ta en promenad nästa gång.
För övrigt har jag världens finaste arbetsplats – om man bara hann gå på rundvandring lite oftare. Ändå oslagbart att mötas av en häst och vagn när man klampar upp på Sollidsplan om morgnarna. Imorgon börjar allsången.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
