Hej bloggen.
Jag lovar härmed dyrt och heligt att jag i framtiden ska försöka skriva lite mindre om jobb, prylar och manfolk och lite mer om världsproblem och min poetiska övertygelse. Fast det är bra svårt när man bara knegar, samlar salighetssaker och omringas av tilldragande maskulinum hela dagarna.
Jobbade 185 och en halv timme i juni och är väl inte helt överraskad över att kroppen tyckte det var dags att ta ut lite sjukpension. Har idag hunnit se färdigt Tess of the d’Urbervilles, ätit jordgubbar två gånger, tvättat arbetsskjortorna inför morgondagens svettningar och bryggt en kanna iste som står på avsvalning för ögonblicket. Samt läst ungefär tvåtusen inlägg ur Fredrik Backmans fenomenala och alldeles för sent upptäckta blogg (tack Malin).
Vad jag däremot inte gjort är att städa, laga mat, kasta de sedan två veckor tillbaka vissna rosorna på skrivbordet, tvätta håret, svara på viktiga mail, läsa ikapp det halvår av olästa faktiskt personligt relevanta bloggar jag ”följer” eller skriva mitt snart två månader försenade brevsvar till Johanna. Bra framförhållning.
Eftersom jag själv som vanligt saknar slutkläm lämnar jag vördnadsfullt över ordet till nämnda Fredrik och hans till hälften skräckinjagande, till hälften enastående vän N. Mig hör ni väl av lagom till nästa prylinförskaffning.
