kaninklapparbehovsdöden och näradjurupplevelser på arbetet en ledig dag
Efter två lediga dygn slog arbetsabstinensen till och jag beslöt att bjuda Storsleven till Skansen.
Vid Hällestadsstapeln mötte vi min allra allra stiligaste kollega som var ute på promenad.
Vi tog sikte österut
Via Väla skola
Till Skånegården
Där kokades fläderblomssaft
I trädgården hittade vi en liten berså, perfekt för choklad- och dryckespaus
Frk. Cecilia i bersån
Ankdammen och skånegässen
Leicesterfår
Herrn i huset
Vi picknickade i skuggan bakom Ekshäradsgården och antastades av vitkindade gäss
Björnarna och de flesta andra djuren var ungefär såhär alerta
Karl-Alfred var emellertid på benen.
Seriöst. Det här är inte mitt favoritdjur. En älg försökte bita mig i huvudet när jag var liten, sen dess drabbas jag av akut illamående bara jag tänker på odjuren.
Fast kalvarna är ändå rätt snuttiga
En säl blinkade åt oss
Renarna i Samevistet. Pappan har större horn än Karl-Alfred.
En kåta med fönster och gardiner – för den lite bekvämligare samen
Jag höll på att dö kaninklapparbehovsdöden bakom Skogens Hus
Så vi skyndade oss till Miniskansen (Lillskansen är stängt för ombyggnad)
Där fick vi vår efterlängtade näradjurupplevelse
Vi fortsatte till Stadskvarteren
Hem till järnhandlaren
På trettiotals-Konsum kan man handla lemonad, hallonsoda och sockerdricka i fina glasflaskor
Storgatan
I Glashyttan fyndade jag ytterligare en bullig skolvas i andrahandssorteringen, fast rosa
Café Petissan
Vi hann inte med akvariet och jag upptäckte att jag aldrig varit i rosenträdgården väster om stadskvarteret. Men dit får jag ta en promenad nästa gång.
För övrigt har jag världens finaste arbetsplats – om man bara hann gå på rundvandring lite oftare. Ändå oslagbart att mötas av en häst och vagn när man klampar upp på Sollidsplan om morgnarna. Imorgon börjar allsången.
