dare me to jump and I will (5)

Det sammanfaller naturligtvis

Efter tidvatten av väntan
trotsar jag kompassen
och tar ett beslutsamt simtag mot en annan vik
Du har dina hullingar i mitt skinn på ett ögonblick
harpunerar och snärjer mig
Fast i fiskeväv och tång
guppar jag i bräckt vattnet

En kallsup
och sedan
stiltje igen

Inväntar du bättre väder
lugnare vatten
en större fisk

Eller är det kanske dags att hala in nätet i båten?

rubrik ur NEVER LET GO av TOM WAITS
2

fancy thinking the Beast was something you could hunt and kill

aliciasivert alicia sivertsson skull skeleton skelett skalle döskalle lord of the flies flugornas herre the beast

The skull regarded Ralph like one who knows all the answers and won’t tell. A sick fear and rage swept him. Fiercely he hit out at the filthy thing in front of him that bobbed like a toy and came back, still grinning into his face, so that he lashed and cried out in loathing. Then he was licking his bruised knuckles and looking at the bare stick, while the skull lay in two pieces, its grin now six feet across. He wrenched the quivering stick from the crack and held it as a spear between him and the white pieces. Then he backed away, keeping his face to the skull that lay grinning at the sky.

ur LORD OF THE FLIES av WILLIAM GOLDING, 1954
0

lord of the flies /epifani 4

His voice rose under the black smoke before the burning wreckage of the island; and infected by that emotion, the other little boys began to shake and sob too. And in the middle of them, with filthy body, matted hair, and unwiped nose, Ralph wept for the end of innocence, the darkness of man’s heart, and the fall through the air of the true, wise friend called Piggy.

ur LORD OF THE FLIES av WILLIAM GOLDING, 1954

Läste ut Lord of the Flies på tunnelbanan igårkväll och rördes till tårar av de sista sidorna. ”The end of innocence”. Åh kära värld.

2

better off in Iowa against your scrambled eggs

than crawling down Cahuenga on a broken pair of legs

”Jag förstår bara inte hur du orkar”, var mammas kommentar när jag tumlade in lagom till elvaslaget den här veckans ”tidiga” kväll.

Jag vet inte heller hur jag orkar, men på något vis lyckas världen bibehålla sitt intressevärde dag efter dag, kväll efter kväll – trots att den för jämnan är densamma. Arbete arbete arbete, öl och vin och whisky, möte möte möte av nåt slag eller häng häng häng med kollegor, annat löst folk och Han Han Han.
Kanske överkompenserar jag fortfarande för Rastlösheten, Saknaden och Den Anskrämliga Ensamheten. Kanske borde jag lyssna på farbror Siegmund och inse att förnekelse inte är ett beständigt tillstånd och att jag någon gång måste konfrontera De Egna Tankarna.

Eller kanske den krassa Omvärlden bara är en mer fascinerande plats just nu.

rubrik ur HEARTATTACK AND VINE av TOM WAITS
0

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.