clotted cream & cowboys
eller Never doubt the Texas Ranger
Imorgon far Malin över Atlanten till Florida för att arbeta i ett travstall på okänd tid. För två veckor sen var hon i Stockholm för att prata med ambassaden och beviljas visum. Vi firade framgången med ett intensivt och helt fantastiskt dygn tillsammans.
Vi började med att promenera, via the Old Picture Company i Gamla Stan, till Söder och Fotografiska Museet vid Stadsgårdshamnen. Där vankades det Sarah Moon och Albert Watson och vi föll för svartvita porträtt av starka karaktärer och suddiga dansnummer men kanske framför allt Moons filmiska tolkning av en gammal fransk folksaga under namnet Le Fil Rouge (Den röda tråden).
Tillbaka i City hade klockan slagit 14.30 och Vete-katten dukade upp sitt afternoon tea. Vi beställde varsin sconesbuffé och njöt i flera timmar av obegränsat antal scones med fem sorters hemkokt sylt och marmelad, lemon curd, clotted cream, snittar, minimuffins, bullskorpor och kaffe med påtår.
Hela saligheten soundtrackades av ett liveband med en kontrabasist, två gitarrister och en saxofonist som satt i ett hörn och lirade jazz. Sällskapet vi delade bord med hann bytas ut tre gånger innan vi fått nog.
Vete-katten är bäst. Det är trångt och mycket folk, men mestadels tanter och stämningen är på topp. Det är helt okej att dela bord om det inte finns ett helt ledigt. Dessutom får man så-mycket-scones-man-kan-äta-och-så-mycket-kaffe-eller-te-som-får-plats-däremellan för ynka hundralappen. Till och med glassen är hemlagad då kondiset eftersträvar att tillverka så mycket som möjligt från grunden. Bästa fiket!
Efter att ha promenerat runt ytterligare, hämtat Malins glömda väska på en restaurang på Kungsholmen, hämtat våra undanlagda bilder på the OPC, suttit på en bänk i solen tills solen gick ner och pratat hästar, fotografi och mystiska män i all evinnerlighet kilade vi in på en irländsk pub och beställde varsin Irish Coffee.
Så inväntade vi halv nio-slaget då True Grit drog igång på Filmstaden Sergel och där njöt vi av 110 minuter humoristisk westernromantik och var särskilt imponerade av Jeff Bridges som red med tyglarna i munnen och sköt med två revolvrar samtidigt. Avslutningsvis tog jag Malin till den Sivertska trångboddheten för en natt mellan Union Jack och Sgt Pepper i mitt rödblåvita sovrum. Morgonen därefter återvände hon till sydligare longituder för att packa om och förbereda sig för det stora steget över Atlanten.
Finaste, finaste dagen.
