OMG

Den här dagen började med de bästa av förutsättningar. Vaknade vid nio och var ledig, solen strålade in genom gliporna i gardinen och från undervåningen steg en doft av nybakta scones.
När jag med otvättat hår och i Spider-Man-tröja drumlade nerför trappan stod mamma i köket och bakade bullar. På skärbrädan stod en nygräddad chokladkaka på avsvalning och i en liten korg med rutig duk i botten låg två runda scones till mig.
Framför gamla Muminavsnitt satte jag så i mig en kopp kaffe och de bägge brittbullarna med jordgubbssylt och philadelphiaost i godan ro när mobilen plötsligt avgav sms-signal och jag, med tankarna på annat håll och sylten droppande från hakan, öppnade inkorgen.

”Hej! Nu är biljetterna släppta till Harry Potter och Dödsrelikerna del 1. Reservera din biljett på blablabla.se. /SF Bio”

Jag hoppade över fåtöljens armstöd och sprang som en antilop på prestationshöjande in i arbetsrummet, bokstavligen slet mamma från datorstolen och klickade så hetsigt på skärmen att sidan höll på att låsa sig.

Så började mardrömmen. Jag vet inte hur länge och i hur många webbläsare jag försökt boka biljetter, men på länken jag fick från SF fick jag aldrig någon bekräftelse efter ’slutför’ och för att boka som vanligt behövde man ha klubbkort. Jag hade inget klubbkort. Samtidigt åkte mamma hemifrån och jag skulle passa bullarna i ugnen, vilket kanske inte var världens bästa kombo med hetsig biljettjakt. Det kändes ungefär som när Stones släppte biljetterna till sin Ullevispelning, alltså subtraktionen dödspepp + dödsångest med något större proportion av det sistnämnda. Lite slitsamt för själ, hjärta och psyke.

Efter att ha gnagt ner fingernaglarna till roten och påbörjat tånaglarna, samt efter ett antal hetsiga telefonsamtal löste sig emellertid alltihop genom att mamma köpte biljetterna direkt på närmaste biograf. Inte för att jag kunde slappna av förrän jag hade dem i handen. Och inte för att jag kan slappna av nu. Jag menar, om tolv dagar ska jag ju gå på premiären av Harry Potter and the Deathly Hallows!!!


Det blev en ganska bra dag ändå.

3

min bästa vän


Världens mest osjälvständiga hund. Livrädd för personbilar, bussar, avloppsbrunnar, smällande grindar, främlingar och påträngande bekanta. Höll på att få en hjärtattack och dö varje gång en spöklikt utklädd unge ringde på dörren under Halloweenhelgen.

Ensammast i världen när jag går till jobbet om morgnarna, lyckligast i ett expanderande universum när jag kommer hem. Sätter jag mig på golvet bredvid henne kravlar hon runt så hon kan lägga tassen och huvudet i mitt knä. Går jag in i duschen utan att hon ser vart jag tar vägen letar hon igenom hela huset tills hon hittar en stängd badrumsdörr att gny mot. Hon har själv lärt sig öppna min sovrumsdörr eftersom jag inte kan sova med hennes snarkningar och hon inte kan sova utan mina. Vi har varit bästa vänner sen hon först följde med mig till Gotland sommaren 2005.

Åtta år och det värsta fall av artros veterinären sett. Går på starka smärtstillande och får inte promenera längre än tre kilometer i sträck. Följer mig ändå upp och nerför trappor som en svans. Imorgon åker hon hem igen och jag har svårt att skaka av mig känslan av att det är sista gången jag passar henne.

11

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.