got fire?


Efter Prince of Persia var Miriam på desperat jakt efter Ernst-tändsticksaskar. När det visade sig att Designtorget slutat sälja dem bestämde vi trotsigt att göra egna – och med våra favoritmän istället.


Sagt och gjort, de senaste kvällarna har vi suttit på golvet och beskurit, limmat, lackat och fnittrat.


Framsidan av mina tre, på baksidan står det:
Jake – I promise, that one day, everything’s going to be better for you.
Robert – The truth is, I am Iron Man.
Ewan – Got fire?

Jakes citat är från Donnie Darko och passade så ypperligt ihop med det megaglada porträttet. Jag kommer aldrig kunna vara ledsen med den nära till hands.

Lär tändas ljus oftare här hemma från och med nu.

10

leave me golden, tell me dark

Hittills har vi:
o Avnjutit två timmar av Jake Gyllenhaals magrutor och bedårande uppåtmungipor i Prince of Persia. Filmen i sig var ganska precis vad jag väntat mig – rätt risig och rätt underbar – med massor av action och nytänd förälskelse i huvudrollsinnehavaren.
o Druckit kaffe och ätit jordgubbar på uteservering.
o Spenderat halva gårdagen i sofforna med Zodiac och wienerbröd.
o Jamsat omkring i mjukisbyxor och med paraplyer.
o Promenerat i ”skogen” med Emmet (som är en North American Shepherd, jag vet att ni undrar).
o Lyssnat på Astrid Lindgren-böcker på LP.
o Varit kreativa och pysslat (mer om det får ni se senare).
o Druckit otaliga muminkoppar med kaffe.
o Legat i gräset i kvällssolen och tyckt förfärligt synd om Cami som missade bussen hem.

Världens sötaste duo.

Just nu är Mirrs och Emmet hemma hos andra bekantskaper och jag ska iväg på studentmottagning i det Alesundska residenset. Sen lutar det mot Iron Man, hoho!

rubrik ur AND NO ONE KNOWS I’M GONE av TOM WAITS
2

’cause summer’s here and the time is right for racin’ in the street

Igår hade Carolina och jag en ovanligt vimsig dag när vi mest satt i Tanto och åt jordgubbar men ändå var helt trötta i benen efteråt. Ikväll har jag ätit pannkakor och druckit Baileys hemma hos Hanna och imorgon kommer Miriam hit för att dricka kaffe i muminkoppar, se på Prince of Persia och bo i mitt rum ett par nätter. Dessutom hälsar Cami på och Ronja kanske tittar förbi och ja – det känns som om det kommer bli en fin fin fin långhelg.

foto av CAROLINA NYKVIST
rubrik ur RACING IN THE STREET av BRUCE SPRINGSTEEN
5

goldwatch blues

I went up for my interview on the 4th day of July. The personnel man he questioned me until I nearly cried, made me fill in forms, until I shook with fear, about the colour of my toilet roll and if my cousin’s queer.

Mick Softleys första arbetsintervju var nog värre än min egen, men han hade ordets gåva så jag lånar tacksamt ett par citat ändå.
Jo, mycket riktigt – jag har idag varit på min första arbetsintervju. Det visade sig nämligen att en av kvinnorna jag rider ihop med är chef för Skansens restauranter och att de hade användning för min sprudlande personlighet och mina starka armar i sommar, under de Stora Dagarna och när-det-behövs. Så efter att, med betydligt större möda än orden får det att låta som, ”slängt ihop” en CV for jag idag på arbetsintervju på Solliden och mötte min ridkompis och potentiella chef under något mer formella former. Det hela fortlöp ganska smärtfritt, jag varken grät eller skakade av rädsla, men visst var jag nervös. Efter fyrtiofem minuter skiljdes vi emellertid åt med avskedsfrasen ”då ses vi i stallet på fredag, och här på måndag”.

Jag tror det innebär att jag fick jobbet, i vilket fall ska jag dit igen på måndag på introduktionskurs för att lära mig hur allting fungerar. Jag tror det kommer bli otroligt roligt!
Jag hade faktiskt tänkt söka jobb på Skansen eftersom jag tycker det är ett trevligt ställe varifrån jag bara har positiva intryck och goda minnen, men det blev inte av i våras och kändes försent nu – tills Malin tog mig i armen och frågade om jag behövde sommarjobb. Ett ypperligt sammanträffande tycker jag, och en väldigt bra start på, och förhoppningsvis utveckling av, mitt arbetsliv.

Vad jag kommer få göra? Det är en bra fråga som jag ska svara noggrannare på efter introkursen. Kassapersonal är prio som jag förstår det.

He took me outside to where the gravestones stand in line. ”This is where we bury them, in quickstone and in lime, and if you’re going to work for us this you must agree – that if you’re going to die, please do it during tea break.”

rubrik ur GOLDWATCH BLUES av MICK SOFTLEY genom DONOVAN
4

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.