datorn som kallades Det

Min förra dator pensionerades i början av året och gav plats för denna nya medlare av modern teknik. Vi hade lite svårt att komma överens till en början och ett tag var jag nästan villig att sända saken till soptippen och betala tredubbla summan för ytterligare en. Följden blev den att datorn inte fick något namn, eftersom jag inte tyckte om den och knappast kunde namnge den efter en fiende (tanken var ju ändå att vi skulle spendera ett par år ihop). Han skulle ha hetat Jake, efter vem har jag ingen aning om (hum…), men han gjorde sig aldrig förtjänt av namnet och har alltså varit Datorn Som Kallades Det i fyra månader nu.
Idag ser vår relation emellertid helt annorlunda ut – datorn har lärt sig vem som bestämmer i hushållet och gör för det mesta som han ska. Efter att ha lärt känna varann trivs vi riktigt bra ihop och han kommer ständigt med nya överraskningar (vilken karl gör egentligen det?).

Eftersom jag inte har någon TV på rummet, inte laddar ner och den förra datorn var för gammal för att spela dvd:er utan att hacka, ryka och börja skaka okontrollerat har jag aldrig upplevt känslan av att ligga i min egen säng och se på film. Det var först igår som det slog mig att detta faktiskt är möjligt nu och följaktligen skyndade jag mig i säng för att somna till Iron Man (ja jag vet att jag är enformig). Det var i samma ögonblick som Robert Downey Jr.s välskapta uppenbarelse framträdde på skärmen som jag insåg vad Datorn Som Kallades Det skulle heta. Det var ganska självklart:

Vem är förbannat egocentrisk, oförskämd, narcissistisk, omoralisk och högfärdig men alldeles oemotståndligt underbar? Min dator, och… Tony Stark!

Nu sitter jag alltså och knappar på ’Tony’. Mycket nöjd med mig själv, och för tillfället med honom. Det känns särskilt bra eftersom kameran heter Tobey, vilket inte direkt är ett namn som skär sig mot det nya.
Frågan är bara vem som ska heta Jake och när han planerar att göra entré i min värld. Fråga nummer två är om han måste vara en apparat eller om man kan få lite mer medvind på den punkten.


Bild från inatt, när jag såg på film på Datorn Som Kallades Tony för första gången.

rubrikinspiration ur A CHILD CALLED IT av DAVE PELZER
5

self-pity

Eftersom allt Miriam behövde var min kärlek och köttbullar (och kaffe i muminkoppar) såg vi till att hon bokade biljetter hit i juni. Hon utstötte också de troligtvis klokaste ord någon någonsin sagt:

”Jamen när det regnar kommer det ju en massa blommor sen!”

Önskar man hade den inställningen jämt.
Särskilt idag, och senaste dagarna, som har varit dåliga. Undrar om jag håller på att förkyla mig för jag är nere och risig och idag sov jag till kvart över ett. Jag tror inte det hänt förr – jag sover aldrig till längre än elva och sällan ens det. Regnar gör det också. Man får väl se det positivt – det kommer ju blommor och morsans gödsling slutar stinka.

Rädda mig snälla.

2

my safety rope

Har haft en uppsättning risiga dagar och nu saknar jag en viss nos och ett särskilt par mjuka öron lite mer än vanligt. Om en vecka kommer hon hit.

rubrik ur SAFETY ROPE av MICK FLANNERY
4

Castle Howard, garden edition


Efter picnicen och hagelskuren återvände vi in på slottsområdet för att flanera i trädgårdarna. Självklart hade vädret andra planer än de prognosen utlovat och stundtals hann vi bli ganska blöta och bilderna ganska blaskiga, medan solen andra stunder strålade igenom molnen som ett gyllene skimmer och gav landskapet en färgpalett som får fotona att se nästan överredigerade ut.


Jag hittade två kompisar.


Skräcködlorna var med.

Tyvärr höll de på att restaurera fontänen som är så viktig i Brideshead-historien och som står för mycket av Castle Howards karaktär. Här syns den mitt framför residenset, men jag undvek närbilder eftersom alltihop var inramat av oromantiska byggnadsställningar.


Mausoleumet uppe till höger, där familjen Howard begravs, ligger nästan en mile från residenset.


Vi knallade bort till the Temple of the Four Winds.


Utsikten var godkänd.


Residenset sett från ena sjön, i hela sin bredd.


”I should like to bury something precious in every place where I’ve been happy and then, when I’m old and ugly and miserable, I could come back and dig it up and remember.”

ur BRIDESHEAD REVISITED av EVELYN WAUGH genom LORD SEBASTIAN FLYTE
7

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.