nörderi

Jag förväntar mig inte att någon som inte offrar fredagskvällarna för att hänga i stallet ska förstå, men vi som håller på med världens bästa sport och har världens bästa lagkamrater vet vilken magi som kan uppstå när man hamnar på Rätt Häst.
Idag gick Boozter Boy, eller Bozze, med på vår lektion för första gången, och jag fick den äran. Han såg inte särskilt spännande ut – brun med svart man, en liten vit stjärn och halvstrumpa på ena bakbenet – men han hade charm och den lös igenom det alldagliga yttre. Hälsa, nosa, nosa, gosa, bli klappad på halsen, kliad bakom öronen – som en stor nallebjörn, spetsade öron till och med när jag drog åt sadelgjorden.

”I-M, behöver jag spö på Bozze?”
”Nehej du behöver starka armar, det där är en racinghäst! Han är snabb och stark och livrädd för hörnet där jackorna hänger och långsidan vid läktaren. Har man inte kontroll över honom i traven så är han läskig för han ökar som fan. Galoppera får du göra på en volt för på rakspår går han för fort. Jag har fullt förtroende för att du ska klara av det!”

Nacken krökt, full fart framåt, flygande steg och spänstlig som en fjäder. Ett litet lätt pet och han for iväg i skänkelvikningar. Desto mer förhållningar för att få honom att sakta in. Visserligen gjorde han sitt bästa för att slippa gå för nära läktaren, och när hästen bakom honom sket hoppade han en meter för att han blev skraj för dunsarna. Jag menar – silly old bear horse! Men gud vad jag är kär.

Tolv år och pensionerad travare, och folk har fördomar mot sådana. Jag har aldrig ridit en så fin häst.

”Sluta le Alicia, SÅ bra är han inte!”

Dödstrött och helnöjd. Ikväll skulle jag kunna dö lycklig. Kommer flyta på rosa moln i en minst en vecka – man kanske ska passa på att skriva CV och söka jobb och skriva omtentor och bestiga Mount Everest nu när allting känns möjligt.
Det är fånigt hur mycket ridningen gör, men den är värd alla mina fredagskvällar.


Och Hanna – jag är ledsen att du inte var med och såg oss, du hade varit avundsjuk! På honom ställer jag upp i VM eller OS eller vad du vill.

3

klosterruiner & fågelfän

Ny stad nya sevärdheter. Fredagen den andra april mötte vi upp C&C och styrde kosan mot ruinerna av Fountains Abbey, ett kloster byggt på 1100-talet som ligger vid Aldfield i norra Yorkshire.


En kompis.


Första skymten av ruinen.


Jag tycker om de här bilderna inifrån ruinen eftersom det är samma lillkille i undre bilden, mellan pelarna strax till vänster om mitten, som i den övre.


Och än en gång bannar man att man inte är i sällskap av en stilig beatles boy eller nåt annat som kan posera bättre än ens skräcködlor till familjemedlemmar. Menmen, under framtida resor får jag hyra in fotogeniskt sällskap om inte annat, i nuläget säger jag åt folket att gå ur bild snarare än tvärt om. Hum.

6

kaffebrist & flerfotade monster


Efter en lång bilresa upp till Yorkshire anlände vi alltså till vårt nya hem i Harrogate. Granby Cottage låg framför en stor gräsmatta där jag en gång för flera år sen firat Guy Fawkes Day med braseld och kanderade äpplen i sällskap av våra vänner C&C som bor i Follifoot, strax intill. För oss som var vana vid att bo på båten kändes huset enorm och en blodig dispyt uppstod snart mellan mig och den ena brodern om vem som var mest förtjänt av singelbäddrummet (det var jag).


Mitt sovrum.


Någon slags kombination av hall och matsal.


Vardagsrum med den typiskt engelska mönsterkraschen: mattor i ett tyg, soffa och fåtöljer i ett annat, fotpall i ett tredje, kuddar i ett fjärde, femte, sjätte, sjunde och åttonde. Fast de hade faktiskt enfärgade gardiner!


Muromgärdad trädgård med fiskdamm.

Urmysigt skulle man kunna säga, med charmigt mönsterkaos, personliga tavlor och bilder på ägarna, hyllor fulla av souvenirer från utlandet och gott om plats att röra sig fritt på. En akilleshäl hade huset emellertid, och den var köket:
o Det fanns vinglas och koppar, men inga vanliga dricksglas.
o Trots ett överflöd av stora och små kannor fanns ingen kaffebryggare, kaffepress eller ens filter och tratt som kunde gjorts till en provisorisk. I skåpet stod frystorkat instant coffee, men inte en chans att jag börjar dagen med pulverkaffe!
o Spindlarna. Jag kan knappt skriva om dem för det går såna vämjelsekänslor genom kroppen när jag tänker på dem. Fyra-fem centimeter i diameter var de fångade mellan glasrutorna i köksfönstret – flera stycken. Jag radade upp saker vi inte använde framför fönstret så jag inte skulle behöva se dem när jag höll på i vasken. Det värsta var att den största jäveln rörde sig från ena sidan till den andra under en av dagarna och med andra ord var vid liv. Hlkdfjgdndfg.

7

bury me where my arrow falls

Den första april lämnade vi Bedford och for norrut. Färden gick via Nottinghamshire och det här, mina damer och herrar, är bilder från den berömda Sherwoodskogen. Rubriken är Robin Hoods, enligt legenden, sista ord till Lille John.

rubrik av ROBIN HOOD
5

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.