Jag satt och målade när regnet kom. Plötsligt blir himlen mörkare än den är nattetid såhär års.
Gardinen blir blöt och golvet blir blött men det gör ingenting. Jag känner regndroppar där jag sitter, en och en halv meter in från fönstret.
Och ens egen litenhet gör sig påmind och man vågar så mycket mer, för man betyder så lite.
Lämna ett svar