Idag är det prick tusen dagar sen Andreas frågade om jag inte kunde tänka mig att vara hans flickvän. Sen har det varit vi, i tusen dagar och tusen nätter.
Det är lätt att bli sentimental när jag tänker på hur mycket som har hänt med mig under de här tusen dagarna, och hur mycket av det som är tack vare interaktionen, diskussionen och reflektionen med honom, tack vare hans kärlek och tilltro. Jag är en så mycket klokare, bättre och tryggare person idag, så mycket mer dedikerad till det jag gör, med så mycket större tilltro till mig själv och jag är så, så mycket lyckligare. Det känns som att vi tillsammans kan överleva allt, men också uppnå allt, bara vi håller ihop.
Ikväll firar vi med pannkakor och dubbel efterrätt!
Lämna ett svar