Oxveckor, snö och mörker. Januari-februari är verkligen inte min tid. Det tar mig bara någon vecka av det nya året att förbruka all den energi jag försökt hamstra under julledigheten. Plötsligt är det slutet av januari och det känns som att jag inte vilat och varit ledig på evigheter, samtidigt som jag inte kan se att jag åstadkommit någonting. Nej, det är på grund av oxveckorna som jag började brodera blekingesöm varje januari.
Efter alla traditioner kopplade till december och julen känns månaden innehållslös och oinspirerad. Pyntet plockas undan, Karl-Bertil Jonsson-broderiet åker in i ett skåp, man ska tillbaka till gymmet, börja laga matlåda igen. Januari saknar estetik, förutom kvarblivna granbarr som sticker under fötterna och vinterkängornas blöta spår på hallgolvet. Mer än någonsin längtar jag efter småfåglar, blommor och pastellfärger.
Därför börjar jag den här månaden med att surfa in på Blekinge Läns Museum och titta på broderier ur deras samlingar. Jag bläddrar i böcker och häften. Sen ritar jag av former och färgkombinationer som tilltalar mig.
Klöverformade blommor, ett hjärta i bottensöm, rosa och ockra-gula garner blandade tillsammans i nålen. Den större slingan i mitten förekommer på inte mindre än fyra hängkläden (BLM 9079, BLM 9080, BLM 9081, BLM 9082) i museisamlingen, alla tidigare tillhörande en Maria Håkansdotter.
Från början syddes blekingesömmen i starka blå, gula och röda toner men med tiden har garnet bleknat. Jag använder helst de pastelliga, blekta rosa och ljusblå tonerna men tar mig konstnärlig frihet att blanda med mörkare blått och några riktigt knalliga nyanser.
Så väljer jag sedan årets fågel. 2026 visste jag att det skulle bli en sädesärla. Kanske längtar jag mer än någonsin efter våren.
Jag ritar en egen komposition inspirerad av sädesärlan och några av de historiska blomsterformerna. Den stora blomman i toppen utformar jag efter Marias broderier.
Sen väljer jag garn och tyg och förlorar mig i min egen tradition. Och januari kan äntligen bli trevlig.
Lämna ett svar