Det Första Misslyckandet

Min och Jessicas attityd just nu är väl i stort att Anta Alla Utmaningar – att aldrig känna oss för små eller ovärdiga att bidra med någonting kreativt. Mitt stora mål för det närmaste halvåret har jag precis börjat outa privat, och ska delge er inom kort.

Men först föll det sig som så att vi fick kännedom om Fotografiska museets Höstsalong. En möjlighet för amatörer så väl som etablerade fotografer att få sina bilder utställda. Ansökan skulle vara inne ganska snart och Jessica tog bara tyglarna i munnen som Jeff Bridges i True Grit och sköt med två pickadollar samtidigt och så var hennes bidrag lagda på ett usb och inskickade. Jag bestämde mig för att göra detsamma, och gav mig i kast att försöka rädda lite av mitt gamla extern-minne (dess haveri är för övrigt anledning till att ni fortfarande inte fått se en massa bilder från i våras och somras). Ett par foton jag tyckte om fick jag fram, och konverterade till rätt storlek och hade prestationsångest för innan min mustang snubblade på en grästuva och tumlade ner i ormgropen och Matt Damon bet av sig tungan och skurkarna kom undan med två California gold pieces och influensatröttheten överväldigade mig igen och lämnade mig alldeles inspirationslös.

Förra helgen inföll sista ansökningsdagen och jag skickade inte in några bidrag. Detta är Det Första Misslyckandet på vägen mot ett bättre skapande självförtroende, och på sätt och vis är det lite av en lättnad. Någon gång ska ju projektplanen utmanas och lika gott kan vara att ha det första snedsteget avklarat. Jag är nöjd med att mindervärdeskomplexen inte stoppade mig – utan avgrundsförkylningen. Nästa år skickar jag in 20 bidrag. Några ursäkter för att låta bli finns inte.

Nedan följer en samling ögonblick jag fångat under åren med den här bloggen, och som jag tycker mycket om i all deras anspråkslöshet.

Bilderna Jessica ansökte med kan ni se samlade här.