dimma och fullmåne över Uttersberg

På kvällen efter grafikworkshoppen satt jag i verkstan och karvade i min linoleumplatta. Ett paket chokladbollar jag gömt som överraskning i köket lockade mig att bryta arbetet och smyga tillbaka till boningshuset, men när jag kom ut blev jag avledd. En tunn dimma låg som en tyllkjol över Uttersberg och ovanför godsmagasinet tornade en nästan full måne. Jag sprang genom det fuktiga gräset, hämtade chokladbollar och kamera, sprang tillbaka, skickade in kakpaketet som en frisbee genom den öppna verkstadsdörren och ylade att ”jag kommer snart”, och så gav jag mig av ner mot sjön.

Grafik i all ära men nu stod jag mitt i en akvarellmålning.

Ett bräkande ljud lockade mig att fortsätta längsmed vägen. Jag fick sällskap av en hare.

Så nådde jag fårhagen.

Solen var precis på väg att försvinna nedan det daggtunga ängsgräset och hela världen gick i cyan med gyllene stråk vid horisonten. Luften var fuktig men inte särskilt kall.

Jag gick tillbaka och ner mot vattnet.

Där kanadagässen långsamt seglade längsmed strandkanten.

En lätt krusning rörde upp vattenytan och dimman dansade som på stället. Små gyllene ljuspunkter lyste upp halvdunklet.

Så försvann de sista strålarna bakom grantopparna och jag vände om in i värmen (till chokladbollarna).