Om man är född i Sverige, och har levt hela sitt liv i Sverige, borde då inte kroppen vara något sånär biologiskt anpassat och framför allt van vid att överleva vintern? Hur kommer det sig att det är samma pina varje år, och att man inte gör annat än att längta och hata och sparka sig genom snödrivorna och svära och undra om inte alltihop försvinner bara man blundar och önskar tillräckligt hårt?
För jag vill, jag vill, jag vill ha smältvatten och nyvaket gräs.
rubrik ur EMOTIONAL WEATHER REPORT av TOM WAITS
Lämna ett svar