en bollo, en bollo, en bollo, tre pannkakor (gräddsås!)

Jag har varit lite fåordig på sistone vilket inte är likt mig som för det mesta håller låda vare sig jag borde eller ej. Anledningen är en dödsförkylning som effektivt förgjort, om inte mig (jag är en fighter), så i alla fall varje uns av kreativitet. Den dagliga droppe energi som ransonerats ut har gått till arbetsdagar med dåligt kvävda hostanfall och forsande näsa medan förnuftet dimmats av värktabletter och kinesiska förkylningsteer med pikantsmak av ruttna alger.
Lite miserabelt, och jag har ägnat all ledig tid åt att tycka förfärligt synd om mig själv, som förståeligt är.

Igår vände det emellertid till det bättre och på något oförklarligt vis klarade jag att hålla mig vaken 21 timmar i sträck, varav 19 spenderades hemifrån. Efter arbetet vankades det nämligen personalfest som började med storslagen buffé på Högloftet och fortsatte, efter en promenad och fnittrig spårvagnstur, till en klubb vid Skeppsbrokajen. Riktigt vad som hände där är lite luddigt, men kul var det att sjunga ”en bollo, en bollo, en bollo, tre pannkakor!” och dansa ’Skansendansen’ eller den mer specificerade ’Matlinesdansen’. Lär ha myntats ett eller annat evigt internskämt om bara någon visar sig varit nykter nog att komma ihåg dem. Jag vet ett par som inte var det (hihihi).

Idag sov jag förklarligt nog hyfsat länge och lyckades fördriva hela dagen med total sysslolöshet, tills det var tid att grabba en påse äpplen och fara ut till själsfriden på min lilla favoritgård på Ekerö. Den där själsfriden blev det förresten inte mycket med sen det blåste horisontellt och halv storm på ridbanan, vilket fick min halvhispiga häst att bli helhispig och växla mellan att vägra ta ett steg till att explosionsgaloppera. Det gick ju sådär.

Nu sitter jag och funderar över varför jag har så förpinnat ont i högervristen och om August helt knäckte två av mina fingrar när han slog mig över handen med Jossans kryckor igår. Vidare kan jag stolt konstatera att jag lyckats bryta tunghäftan med en himla massa ord om vad jag gjort och hur jag mår och annat dravel – vilket brukar vara något jag vill undvika – men så håller man ju för det mesta låda vare sig man borde eller ej.

rubrik ur SKANSENSÅNGEN av TERRASSENS KÖK OCH SERVIS
4 Comments
  • Mimmmmi

    6 oktober, 2010 at 20:05 Svara

    oh! härligt med personalfest! =) Kul att du är tillbaka med bloggandet. Du är en av mina favoritbloggar =)

  • Bajenblomma

    5 oktober, 2010 at 10:28 Svara

    Jag sitter här och läser en bok och meningen "Hennes ordvärld är mycket personlig." poppar upp på sidan och vips så tänker jag på dig. Så vet du det också.

  • Bajenblomma

    5 oktober, 2010 at 05:54 Svara

    Åh vilket fint inlägg. (jag har saknat jaaah!)
    Fint hur du knyter ihop inlägget på slutet med att återkomma till att hålla låda. Så fint så!

  • Emelie

    5 oktober, 2010 at 05:51 Svara

    Den verkar inte ha övertagit din skrivförmåga i alla fall. För du förklarar fortfarande så det är som om man vore på plats, trots att det är fåordigt.

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.