Hela hösten och julen har vi förberett för flytt. Rensat, beställt dammsugare, kånkat till Myrorna, jagat skomakarlampor på Tradera, planerat, drömt och oroat oss. I augusti tackade vi nämligen ja till ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Gustavsberg, helt baserat på ritningen då det faktiska huset fortfarande höll på att byggas. Med 24 timmars betänketid och en liten svartvit kvadrat att titta på beslöt vi lämna en stor, ljus trea mitt i Vasastan för en mer än dubbelt så dyr, 11 kvadratmeter mindre tvåa långt ut på Värmdö med över en timmes restid till jobb och familj. Det var, så att säga, inte ett helt enkelt beslut.
Men efter fem år i stan längtar jag ut till naturen, och efter fem år i andrahand längtar jag efter något eget (Andreas med såklart, men efter ett annat antal år). Det ska också bli spännande att få göra en helt ny del av Stockholm till sin egen, och att få vara först i en lägenhet (den vi bott i tills nu har inte renoverats sen mitten av 80-talet och lämnar lite att önska). Det blir en längre daglig pendling, men jag tror det blir en härligare och mer konstruktiv ledighet, med några hundra meter till hamnen och svampskogen, promenadvägarna, badstränderna, hästhagarna och målarbänkarna. Framför allt längtar jag efter att få se årstiderna skifta igen. Tiden går så fort när en bor i stan och inte ser trädens alla övergångar under vår och höst.
Så nu får ni hjälpa mig att hålla tummarna för att alla växter överlever flytten och sen trivs någorlunda i sitt nya läge mot öst. Och så vet ni varför jag är lite extra vimsig och fåordig just nu (jisses vad det ska bli skönt när det här är avklarat, jag har grubblat på och förberett för den här flytten i nästan ett halvår nu). Idag packar vi ihop allt vi äger och idag blir också första gången vi får se lägenheten på riktigt (utöver en fasadspaning i oktober). Nervös? Nervös!
Jag kommer sakna den här utsikten, och min tomatodling kommer garanterat att sakna söderläget, men nu byter vi hustaken mot närheten till naturen. Det blir bra.
Lämna ett svar