Harry Potter Studios 3: kråkboet, Hagrids stuga och Kings Cross Station
The Making of Harry Potter på Warner Bros. Studio Tour i Leavsden, London, april 2016.
Ett av mina starkaste minnen ur Harry Potter-serien är när den flygande Ford Anglian landar bakom familjen Weasleys hus, the Burrow, eller Kråkboet. Jag var inte gammal när jag läste the Chamber of Secrets första gången men jag kan på pricken minnas myskänslan av det slitna och kärleksfullt lagade lilla paradiset, byggt ovanpå en gammal svinstia.
Kråkboet är en återbruksdröm. Familjen har byggt sitt hus av udda delar, lappat, limmat, staplat och kastat en eller annan trollformel för att få allt att hänga ihop. I dess ombonade, detaljrika och på brittiskt vis oslagbart hemtrevliga värme kände jag mig till och med mer hemma än på Hogwarts. Filmrekvisitan går i en färgskala få andra än Weasleyfamiljen har förmåga att rocka.
När huset bränns ner av Bellatrix Lestrange i sjätte filmen var teamet tvungna att skapa en kopia, i nästan fullstor skala för att inte lågorna skulle bli oproportionerliga, bara för att elda upp alltsammans. ”Den tog sex månader att bygga och sex minuter att bränna ner” säger Gary Tomkins i Harry Potter Film Wizardry. Den modell vi nu ser är först svartbränd och sen vitmålad, för att det ska se ut som att Arthur Weasley reparerat huset efter branden.
Intill Kråkboet ligger Hagrids stuga, också den uppförd i två storlekar.
All rekvisita som hanteras av Hagrid finns i ett litet och ett stort format för att ge känslan av att skogvaktaren är gigantisk.
På bordet ligger ett drakägg i väntan på att kläckas.
I en annan monter syns rekvisita från Borgin and Burkes.
Malfoy mansion.
Och Grimmauld Place. Gobelängen är designad av Miraphora Mina (som själv låter som en karaktär ur böckerna) och handmålad på ylletyg.
Till dekoren av Dolores Umbridges kontor omhändertogs hundratals kattungar som filmades ihop med kitschig rekvisita för att sen projiceras på vägghängda porslinstallrikar. Kattungarna adopterades bort utan information om sin magiska bakgrund, så runtom Storbritannien finns idag en hel massa lata huskatter som i hemlighet också är filmstjärnor.
The Order of the Phoenix är den i särklass mest frustrerande bok jag läst (och då har jag ändå pluggat utvecklingspsykologi) och i skrivande stund har jag precis börjat om med den för första gången på sju år. Harrys identitetskris, Umbridge som på det stora hela är mycket värre än Voldemort, och så en av mina absoluta favoritkaraktärers död ovanpå det. Jag minns hur jag satt på ett flygplan (minns inte vart till eller varifrån) och läste de sista kapitlen och grät. Vi får se hur jag tacklar det den här gången (kommer antagligen vara asarg på Umbridge inom några veckor, stay tuned).
Vi vandrar vidare och kommer till Kings Cross Station.
Hogwartsexpressen består av ett riktigt gammalt lokomotiv från 30-talet, taget ur service 1963 och räddat av filmteamet från en skrottipp.
Där inne möts Harry och Ron.
Varje gång han är i bild önskar jag att nån ska trampa ihjäl Scabbers.
I en stor monter trängs små detaljer som knappt syns i filmerna men bakom vilka ligger så fantastiskt mycket arbete med design och utförande.
Inbjudan till the Yule Ball.
Fleurs post-it-block måste se helt annorlunda ut mot mitt.
Uppslag ur the Daily Prophet, brev till nya elever, godisförpackningar, för att inte nämna alla varor på Weasleys’ Wizard Wheezes.
Mafalda Hopkirk är avsändare till de olika hotelserna om relegering som Harry mottar efter att Dobby pajat en prinsesstårta/dementorerna anfallit, och den ministeriehäxa Hermione förvandlar sig till i the Deathly Hallows.
Men nu manar proklamationerna oss vidare ut på gården.
Förbi Privet Drive 4. I första filmen användes faktiskt en riktig samling hus, men det blev för dyrt att spärra av gatan för alla filmer, så till the Chamber of Secrets byggdes istället en kopia på plats i Leavesden.
Intill tronar the Knight Bus, byggd av en äkta, begagnad, itusågad Londonbuss med ett extra våningsplan adderat på mitten. Eftersom bussen var alldeles för stor att köra runt med i London fick teamet bygga ytterligare en, som gick att plocka isär och frakta som två delar, för att sen sättas ihop med lyftkran på de olika filmplatserna.
Nästa gång ska vi titta närmare på filmernas alla vidunder. Har du nån HP-kuriosa du vill dela med dig av innan dess?
Mer läsning:
+ Vad Hogwarts betytt för mig
+ Harry Potter Studios 1: Den stora salen och Snapes klassrum
+ Harry Potter Studios 2: Gryffindors uppehållsrum och Dumbledores kontor.
johanna
4 september, 2017 at 17:40håller med om allt som redan skrivits, älskar verkligen din HP-serie!!! <33
Alicia Sivert
5 september, 2017 at 09:01Ååh vad fint :D <3
thea
28 augusti, 2017 at 17:36Alltsååååååååå älskar dessa inlägg <3333 Får sådana cravings att läsa om alla böcker också. Fenixordern är min absoluta favorit, så mycket att jag till och med (sakta men säkert) håller på och läser den på isländska. Bästa bästa HP-världen, tack för att du delar med dig av allt det här fina!
Alicia Sivert
5 september, 2017 at 09:01Åh va glad jag blir att du säger det! Men WOW att läsa dem på isländska? Har du isländsk påbrå eller vad är detta för påfund? Jag såg inledningen av 1:a filmen dubbad till isländska en gång, det var helt wild!
Mikaela
28 augusti, 2017 at 16:09Åh vad kul att få se! Sånt detaljerat jobb bakom alla grejer!!
Alicia Sivert
5 september, 2017 at 09:00Jaa, det är helt otroligt :O
LisaMarie
24 augusti, 2017 at 20:33Alltså ÅH vad jag bara MÅSTE till det där stället! Jag har egentligen en väldigt blandad inställning till HP-filmerna. Var länge en motståndare till dem och har fortfarande en del kritik att framföra mot dem. Men med åren har jag mjuknat och faktiskt överlag ändrat inställning och förhållningssätt till filmatiseringar av böcker. Även om en del av min kritik på just HP-filmerna kvarstår så har de lyckas med många saker i filmerna tycker jag, ex. hur hems kUmbridge är. Håller btw verkligen med om känslan i femte HP-boken….
Alicia Sivert
5 september, 2017 at 09:00Finns helt klart saker att kritisera, men jag ser dem som ett komplement till böckerna – inte något som står självt liksom. Och då finns det väldigt mycket fint att upptäcka :) Umbridge är verkligen vedervärdig (både i bok och film)! Blir arg bara jag tänker på henne. Urk!
Jenny
24 augusti, 2017 at 15:17ÅÅÅÅH jag vill också gå runt i Kråkboet<3 Och vilken mysig historia ändå med alla undercover-kändis-katter!
Alicia Sivert
5 september, 2017 at 08:59Eller hur :3 Magi på riktigt!
Tyg och otyg
24 augusti, 2017 at 10:08Åh, det är så kul att se och att höra hur saker ät gjorda, t ex tallrikarna med kattungar på Umbridges kontor! Måste vara roligt att få titta närmare på alla detaljer. Tänk att jobba med scenografi/rekvisita till dessa filmer, måste ju vara typ drömjobbet! Blev förvånad över att man valt att bygga en kopia av Privet Drive. Det måste ju ha kostat oerhörda mängder pengar, allt det arbete som lagts ner på rekvisitan, känns ju som att det måste vara en ganska marginell post i budgeten att stänga av en gata. :) Det är ju ändå en relativt liten andel av alla scener som utspelar sig där.
Alicia Sivert
24 augusti, 2017 at 10:17Åh vad kul att du tycker det! Kattungarna filmades med små halsdukar, korgar och annan rekvisita och klipptes sen ihop med bilder av riktiga tallriksbårder. Sen filmade man scenerna med green-screen-teknik och la ihop alltsammans :)
Det var faktiskt de boende på gatan som krävde för mycket ersättning. Jag håller med dig så det får en ju verkligen att undra vilka summor det rörde sig om!
Jess
24 augusti, 2017 at 07:51Kråkboet <3 Underbart att få ta del av, får en så varm och mjuk känsla i kroppen av det här.
Alicia Sivert
24 augusti, 2017 at 10:18Åh, det gör mig glad! <3