höstlov på gotland

Jag fick ett höstlov på Gotland igen. Alltså det borde vara lagstadgat med höstlov. Aldrig behöver man väl semester så innerligt som i slutet av oktober. Stilla dagar att komma ikapp sig själv, låta höstvindarna blåsa ur huvudet på en och kroppen ställa om till vintertid. Tid för att läsa, tänka och samla nya idéer.

Här har jag suttit. Det har sytts gardiner och lavendelpåsar och sen flyttade jag bort till korgstolen för att stoppa sockor och de slitna armbågarna på Andreas kashmirtröja.

Så fort vi kunnat har vi tagit en kafferast eller lunchpromenad till stenstranden. Man måste skynda sig ut innan det skymmer och gå vägen åt fel håll för att slippa passera genom Blotlunden i mörkret.

Den allra sista dagen gick vi österut längsmed sandstranden, hela vägen till Holmhällar.

Om det inte vore för att vattnet som sköljde över stövelskaften var kallt hade det varit svårt att förstå att det nu blivit november. Hösten är så grön här nere eftersom det nästan bara är barrträd. Och november som ville visa sig på sin bästa sida bjöd på eftermiddagssol.

Vi kom fram till Holmhällars raukar när det mörknade. Solen började gå ner och gick i moln på samma gång.

Närmast spöklikt var det men det är det å andra sidan alltid här. Raukarna är så oändligt gamla att det är svårt att greppa och deras formationer avtecknar sig mystiskt mot havet. Om somrarna kryllar här av turister som klättrar och fotograferar och avdramatiserar men nu var vi alldeles ensamma.

Idag åker vi hem. Det är tur för Stockholm att katterna finns där, för annars hade vi väl aldrig åkt tillbaka.