idag för ett, två och sex år sen

Idag för två år sen kom vi via tunnelbana, pendel, ersättningsbuss, båt, buss och bil ner till Nore på Gotlands sydligaste spets vid halv femtiden. Efter att ha ätit middag med mormor och morfar begav Andreas och jag oss ut på en kvällspromenad, ner mot Haugbjärgar och vattnet.

Solens sista strålar låg som ett gyllene band över Heligholmen och hela udden badade i rosa och turkost. Skrattmåsar, tärnor, kärrsnäppor och en rödbena skällde på oss för att vi kom för nära. Jag var trött och lite grinig fast jag befann mig på min bästa plats på jorden men Andreas var så öm och fin.

När jag sa att jag ville vända hem sa han vänta, jag har något jag måste fråga dig.

Och där på udden förlovade vi oss, skrattade och grät och pussades. ”Vad ska mormor säga?” var det första jag sa sen jag hämtat andan. (Hon blev glad kan jag meddela, och pratar fortfarande om när vi kom insmygande till henne där hon satt och halvsov i arbetsrummet.)

Idag för ett år sen tog jag ledigt från jobbet för att förbereda en överraskningspicknick. Jag gömde små pajer, pannkakor, smörgåsar och en flaska champagne hemma hos min bror som hjälpte mig att blåsa ballonger och rigga picknickplats invid kentaur-statyn uppe i Observatorielunden.

När Andreas slutade jobbet mötte jag upp honom nere vid tunnelbanan och låtsades vilja fånga pokémons i parken innan vi skulle gå ut och äta. Men när vi kom uppför backen var allt redan klart och min bror smög iväg.

Jag hade nysydda byxor och världens märkligaste strumpföring.

Nog blev han överraskad alltid!

Idag för sex år sen hade Harry Potter and the Deathly Hallows pt. 2 premiär i Sverige. Jag såg den vid midnattsvisningen på Rigoletto i min handtextade tröja, klockan 00.01 startade filmen.

Massor av fans var utklädda till sina favoritkaraktärer, med elevhemsdräkter eller dödsätarmasker och en besökare kom i full Hagrid-mundering. För varje ny karaktär som dök upp på duken hurrade publiken och när eftertexterna rullade ner lyfte alla sina medhavda trollstavar mot taket. Det var magi det!

Tröjan innebar mina 15 minuter av kändisskap på nätet då bilderna delades och spreds all världens väg. Jag har den fortfarande kvar i garderoben.

13/7 i mitt hjärta för evigt alltså! ❤