kitschig Beswick-hund i Blekingesöm

För snart tio år sen köpte jag den ganska fula och hysteriskt kitschiga Beswick-hunden Colin på Erikshjälpen för 30 kronor. Det var någon nostalgisk koppling till barndomsdatorspelet ’Fest i Mumindalen’ där familjen hade porslinshundar (inte ens liknande, har jag upptäckt i efterhand) i fönstret som fick mig att falla pladask för detta trötta hundtryne och ta hem honom för att göra honom till min bästa vän. Vid ett senare tillfälle fick han en spegelvänd kompanjon (George) och så stod de två på min fönsterbräda och spanade efter sjömän i många år. När jag och Andreas flyttade ihop förpassades parhundarna till badrummet men med tiden har även han lärt sig att älska dem. Vid senaste flyttrensningen ifrågasatte jag om de verkligen skulle få följa med och de skulle de absolut. Och när jag så packade upp dem ur sin noggranna inslagning i både tidningspapper och tygpåsar fick jag en så konstig idé: Jag ville brodera en Beswick-hund.

”Jag hoppas det blir Blekingesöm” sa jag samtidigt som jag skrev in rangifers.se i telefonen för att se vad månadens utmaning i projekt Landskapssömmen skulle bli, och jag hade tur! Precis ett år efter att jag för första gången tolkade sömmen med motiv av två stjärtmesar fick jag fördjupa mig i den igen, och göra verklighet av mitt märkliga infall att brodera en porslinshund i glada färger. Jag började med en skiss över stygn och färgställning med George som motiv.

Hunden broderades snabbt med konturer i blåa stjälkstygn och detaljer i gul och rosa plattsöm samt schattérsöm. Sen började jag rita upp växtformer i bakgrunden.

Tistlar, smala blad och bärklasar växte fram.

Liksom rundare blomformer och små knoppar.

Och så stod han färdig! En ganska ful, hiskeligt kitschig Beswick-spaniel(?) från Staffordshire återgiven i Blekingesömmens klassiska stygn och färgställning. En sällan skådad kombination.

Sybågen är 26,5 cm i diameter och broderiet är gjort med bomullsgarn på vitt linne.

Jag älskar att brodera Blekingesöm i slutet av vintern, för den innehåller alla de där sprudlande glada färgerna en längtar efter just nu. Dessutom gjorde motivet mig fnittrig genom hela processen, så februaris sömtolkning har helt klart varit en humörhöjare.

Colin och George med Blekinge-George i mitten.

Har du nån kitschig pryl du oförklarligt och oförsvarligt älskar och inspireras av?