I torsdags var jag tillbaka i Eskilstuna för andra skoltillfället. Förutom genomgång av våra projektidéer, föreläsning om textilier och redovisning av varsin föremålsanalys åkte vi till ReTuna för att samla material och inspiration. Jag hade gjort det stora misstaget att lämna kameran hemma, så ni får uppleva detta underbara ställe genom mobilen. Sorry för det, men kolla bara!
ReTuna är Sveriges första återbruksgalleria. I enorma lokaler hanteras inlämnade kläder och prylar – några går direkt till second hand-affärerna i byggnaden, några restaureras, sys eller görs om och hamnar i remake-shopparna, och användbara material och verktyg kommer till skolans verkstad på övervåningen där heltidsutbildningen i Recycle Design håller till. Hur fantastiskt är inte detta?
ReTuna har bara varit öppet i ungefär en månad och bygget är fortfarande i full gång.
Men redan nu är det så himla grymt! Bästa initiativet ever och jag bara hoppas det växer över alla bredder.
Jag matchade allt återbruk i min bästa loppisklänning.
I en monter hade fjolårets avgångsklass utställning av sina återbruksalster. Skiljeväggen är gjord av Lina Strannegård och vävd av VHS-band. Lampskärmen med små hus i tyckte jag om, men jag glömde kolla upp vem upphovsmakaren var.
Ingången till skolans filial passades av en vaktporslinshund.
Verkstaden var en mardröm för Vän Av Ordning.
Men en dröm för oss vana loppisbesökare som är kan sålla material från skräp i en snabb blick.
Där fanns symaskiner, vävstolar, vävramar, tyger, garn och sybehör i mängder.
Papper papper papper i vackra arkitekthurtsar staplade på hög.
Min klasskamrat Marie hade den finaste tygkasse jag sett. Med sytråd har hon broderat en karta över ”Någonstad”. Så vemodigt och poetiskt med sin hem- och bortskylt.
Från skolförråden fick jag med mig en näve broderigarn i aktuella färgskalor. Så lyxigt!
I en av second handbutikerna, som var inriktade på byggmaterial och verktyg, köpte jag en glaskupa till en utelampa. Nu undrar ni kanske om jag har en utelampa vars glaskupa har gått sönder, men det har jag naturligtvis inte.
Jag tänker att den är den perfekta displayen för stilleben och skulpturer! Och jag älskar de små bubblorna i glaset. 20 spänn betalade jag. Och så kan den funka som dykarhjälm till katten Vifslan om vi nån gång skulle få för oss att snorkla!
På Stadsmissionens filial hittade jag en liten handdrejad keramikburk med lock. För 50 kronor var den ett kap!
Och nu är det hemskt mycket roligare att ta sina D-vitamintabletter om morgnarna.
Och för 60 kronor köpte jag ett stort halvlinnetyg i grönt med kottar på. För att sy fler kökshanddukar av!
Sen åkte jag hem var jag så trött. Jag hällde i mig en hel pizza och tittade på Bonde Söker Fru. Jag älskar Bonde Söker Fru! Mitt bästa guilty pleasure för den som trodde jag var all about finkultur.
Lämna ett svar