När Monthly Makers majtema blev det fulländade inspirationsordet magi ville jag såklart skapa något så häpnadsväckande briljant att det sopade banan med alla mina tidigare Harry Potter-alster. Jag har haft ganska höga prestationskrav på mig själv genom hela den här utmaningen men i maj värre än någonsin. Magi är ju min grej, magi är lite av min bloggs signum. Men att under en månads tid överträffa verk jag lagt ner uppemot 100 arbetstimmar på per styck (syftar nu främst på de broderade kuddarna, men även Weasleytröjan tog ju sin tid) är inte genomförbart. Då måste jag istället vara listig – fyndig, och hitta på något som är mindre tidskrävande men mer briljant.
Vad ska jag säga? Jag hade aldrig valts till Slytherin. List är inte min främsta egenskap – det är ett lejons mod och… ja vadå? Passion kanske? Den där passionerade nördigheten som läcker genom varje por i min kropp och gör sig påmind – ständigt och i alla situationer – för den som vet vad hen ska leta efter. Den som får mig att känna tillit till människor jag aldrig förut mött för att de har på sig en randig halsduk, den som gör att jag hamnar i vilda diskussioner med främlingar på tunnelbanan och vid biljettinsläppet på jobbet, tar upp stickningen ur väskan trots lång kö för att visa tjejen i kassan som har the Deathly Hallows tatuerad på underarmen att jag stickar på en Weasleytröja. Det är som att vi alla delar en hemlighet. ”I’ll show you mine if you show me yours”. Jag är tacksam Harry Potter-serien så mycket magi i min vardag.
Jag kom inte på den fyndigaste tolkningen av Monthly Malers-temat magi, jag la inte ner all min tid eller energi och många av dem som ser mitt bidrag kommer inte begripa sig på det, men ni som vet – ni vet.
Om magi är min bloggs ena signum, så är väl broderi det andra. Som ni ser har jag arbetat i en välkänd teknik – men i ett något annorlunda utförande. Citaten är handbroderade men applikationerna är fastsatta och dekorerade på vanlig symaskin. En rolig men mycket svårare och mer tidskrävande procedur än jag hade gissat.
Till månen har jag använt ett glansigt silvertyg som är absolut omöjligt att återge på bild, samt en silvrig tyll som blev över när min mamma sydde en sjöjungfrumaskeraddräkt åt mig på 90-talet. Länge har jag sparat stuvarna och det känns fint att de kom till användning en dag.
Här lekte jag bara loss med symaskinen och körde snabbt och så snävt jag kunde. Ett inte helt petnoga arbete om en säger så, och kanske inte 100% lyckat men mycket lärde jag mig under tiden och kul hade jag.
Jag har varit lite kluven till huruvida jag alls ska förklara broderierna eller låta nördigheten förbli sublim, men eftersom Monthly Makers är ett kollektivt projekt känns det tråkigt och missunnsamt att inte involvera dem som inte är lika besatta av Harry Potter som somliga av oss andra.
”Merlin’s beard! No need to disfigure me, Albus!” är vad Horace Slughorn utropar när Albus Dumbledore sticker trollstaven i en skum fåtölj i ett ödelagt mugglarhus i början av The Half-Blood Prince. Fåtöljen är i själva verket professor Slughorn, förklädd för att vilseleda dödsätare.
”It’s beautiful, isn’t it? The moon…” säger Ron när han, skyhög på Romilda Vanes kärlekspotion, beundrar himlakropparna från ett fönster i Gryffindortornet. En av mina favoritscener ever.
Jag hade planerat hinna med fler citat, och det faktum att jag inte gjorde det får mitt bidrag att kännas så himla futtigt. Men om inspirationen håller i sig kan det här tänkas bli en miniserie. Jag återkommer!
Värd för maj månad är Jessica, imorgon kan ni börja länka in era bidrag till henne. Mer om Monthly Makers kan ni läsa här.
Lämna ett svar