mormors bok – en handbunden bok med personliga akvarellillustrationer på varje uppslag
Såhär i gåvornas och klapparnas tid vill jag äntligen visa er en av de mest omtänksamma presenter jag någonsin hört talas om, och en jag fick gåvan att själv skapa grunden för.
Det var ungefär ett år sen nu som min vän och stora källa till inspiration, Västerdrottningen själv, Thea hörde av sig. Kunde jag binda en bok med tretton personliga målningar och plats för långa berättelser? Akvareller att illustrera sånt smått och viktigt som påminner om en älskad mormors liv och vanor. En bok att fylla med minnen för generationerna som kommer sen. En gåva till en mormor men i förlängningen en gåva till hela familjen.
Inget ville jag väl hellre än det, att få vara med och skapa något så fint. Men ni förstår att det var nervigt va? Aldrig har jag arbetat så hårt och så noggrant med någonting förr. Men en bok blev det, mormors bok.
Vad bilderna föreställer kan jag berätta, men vad de symboliserar skriver Thea så mycket bättre om själv.
På första sidan tronade en renfana. Den största av akvarellerna.
På nästa bingotabeller, spiralblock och en gammal telefon.
Svepasken med hembakade kakor.
Tändstickor med blå topp och tärningar till Yatzyspel.
Pannkakor på blommigt porslin och i gjutgärnspanna.
Lingon och blåbär.
En domherre vid vintermatningsstationen.
En gammal 20-lapp med Selma Lagerlöf.
Köttfärssås och spaghetti.
Perkulator och en blå kopp.
Mormor själv i fönstret.
En spark i snöfall.
Rosa pioner.
Och mot bakre pärmen en liten ficka med info om boken.
Jag var så noga med alltsammans och har väl aldrig ansträngt mig så med något som när jag skulle få det grå pappret att sitta rakt mot både pärm och inlaga. Ett misstag var jag ju dömd att i alla fall göra, och det upptäckte jag först efter att jag skickat iväg boken. Två gånger i livet har jag lyckats stava fel på mitt eget förnamn när jag koncentrerat mig väldigt på att det ska bli snyggt skrivet. Den här gången märkte jag alstret med fel årtal. Men Thea upptäckte och åtgärdade felet innan boken lämnades vidare.
Det är alltid en ära att få skapa åt någon annan, särskilt sånt som ska bli personliga presenter. Men av allt magiskt jag fått vara del av toppar mormors bok det mesta. Tänk att mitt ganska så omfattande jobb i slutändan bara blir en bråkdel av värdet. I berättelserna och omtanken sitter den allra största betydelsen.
Sandra - Vardagskonst
8 januari, 2019 at 00:04Blev alldeles ställd när jag såg det här. Värmen liksom sjuder inombords. Och vilket vackert arbete du lagt ner, tänker att det blir extra fint, att den gjorts av någon med så mycket varsamhet och omtanke.
Alicia Sivert
12 januari, 2019 at 19:08Oj så fint att läsa! Enormt tack för så fina ord! Jag tycker också att det blev ett så fint samarbete mellan alla oss tre – mig, Thea och hennes mormor. Häftigt när en får göra saker tillsammans såhär!
Wilda
4 januari, 2019 at 16:38Det här är så innerligt vackert att jag bara ryser. <3
Alicia Sivert
4 januari, 2019 at 19:29Åh, jag blir så himla glad <3
thea
3 januari, 2019 at 11:14Det finns på riktigt inte ord för den här boken. Den är så evinnerligt fin. Känner redan nu hur den ger tröst inför den dag då mormor inte finns mer. Och jag blir så glad över hur andra känner in en människa de aldrig mött genom dina illustrationer – det ger mig hopp om att mina eventuella barn och barnbarn också kan ta till sig allt som är min mormor. Ännu en gång; tack Alicia för ditt otroligt fina sätt att bevara minnet av en av mina favoritpersoner <3
Alicia Sivert
4 januari, 2019 at 19:28Haha I know, det finns ju en anledning till att det tagit mig så lång tid att berätta om och visa upp den! Ett projekt som verkligen krävde bägges våra själar, och som gav så mycket kreativ glädje igen :) Jag tjatar, men är så himla tacksam och stolt över att ha fått vara med i det här magimakeriet. Tack igen, Thea!
Jaquline Hultman
26 december, 2018 at 23:34Men vilken fantastisk bok du har gjort! Dina illustrationer är helt bedårande och jag kunde riktigt känna hur föremålen som du målat med sådan omsorg ”pusslade ihop” en person som jag inte känner. Magiskt!
Alicia Sivert
29 december, 2018 at 18:55Shiiit vad fint, miljoner tack för att du säger det! Jag tycker detta var ett helt underbart och klart annorlunda sätt att skapa ett personporträtt på :)
Linnéa
26 december, 2018 at 21:12Vilka vackra små akvareller! Varje liten bild känns på något vis som ett litet minne även om det inte är mitt minne. Det var verkligen en väldigt bra gåva att ge bort. Blir nästan lite sugen på att göra något sådant till min egen mormor 😊
Alicia Sivert
29 december, 2018 at 18:54Åh wow vad fint att du känner så! Jag tycker också jag kom nära Theas minnen genom processen. Så fint om de kan förmedlas vidare genom mina bilder!