nä, nu bygger jag ett Muminhus
Det är en konstig tid att orientera sig i. Utmattningssyndrom, depression och Covid-19 som härjar. Mycket tid hemma, mycket tid för grubblande, men också för skapande om jag kan vända känslorna utåt för en stund. Jag såg en bild för några veckor sen där det stod ungefär ”Tiden är kommen, tiden för att använda allt ditt bästa, sparade och undanlagda material”. Det fick mig att tänka att nu är också tid för att plocka fram undanlagda idéer. Som den om att bygga ett Muminhus.
När jag och Andreas blev ihop för snart sju (!) år sen läste jag Muminböckerna högt för honom. Vi pratade om att bygga ett Muminhus tillsammans och samlade miniatyrer på loppis. Några små glas och bägare i metall och två prydnadsfåglar i porslin. De har hängt med genom alla våra flyttar, i väntan på ett hem.
Egentligen har jag velat bygga ett Muminhus i hela mitt liv, men hindrats av att jag inte nödvändigtvis vill äga ett. Lite fånigt kan tyckas eftersom få av de saker jag skapar blir till därför att jag ser fram emot att äga dem. Nä, det är ju själva processen som oftast är huvudsaken.
Och den processen längtar jag nu efter. Så i förra veckan köpte vi ett gjutrör på Byggmax att använda som bas. Jag började pinna bilder till min Miniatyr-kategori på Pinterest och tog fram Skurken i Muminhuset att bläddra igenom. Tove Jansson och Tuulikki Pietilä byggde nämligen flera Muminminiatyrer tillsammans, och en av dem finns dokumenterad i den här fotoboken.
Det kommer få bli ett långsamt jobb det här. Jag har inte ens listat ut vad jag ska ha som våningsplan i huset eller hur jag ska fästa dem (är det någon som har en idé?). Men jag tror att just ett långsamt, omsorgsfullt projekt är vad jag behöver för att orientera mig igenom den här perioden. Och visst är det någonting med miniatyrer som får hjärtat att hoppa lite ur led? Jag kommer inte att följa någon specifik skala utan blanda hejvilt, för det är det som jag tycker är charmen. Loppat, återbrukat och hemknåpat i största möjliga mån.
På sätt och vis har jag redan smygstartat projektet, eftersom jag skapade Lilla My i Muminmammans syskrin till ett Monthly Makerstema för fyra år sen. Jag har också byggt en luftballong-lampa inspirerad av Den farliga resan. Kanske är det dags att jag visar den nu!
Anna
20 april, 2020 at 10:58Men, vilket roligt projekt! Är dte inte lättast att ta en tunn plywood som golv. För att fästa det tänker jag det är lättast att såga ”tänder” på det (typ som ett kugghjul) och sedan såga ut hål i röret där man trycker in ”tänderna”.
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:19TACK för tipset! Jag har köpt kapaplattor nu som jag ska prova med. Men plywood och en trästomme istället för papprör hade nog blivit allra snyggast. Jag får se detta hus som en prototyp ;)
Katarina
20 april, 2020 at 21:00Jag skulle vilja se när trollkarlens hatt fyller ett rum med gröna växter. 🌿
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:19Åh Katarina, detta är en så rolig idé! Jag har skrivit in i idéboken att jag vill ha den i källaren med hemulens kryptogamer i. Så kul ju!
Kristina
20 april, 2020 at 22:05Skär ut golven i stadig kartong och klistra något smalt och böjligt (ett snöre? Tunn gummilist?) runt väggen på insidan, så kan golvet vila på det. Ni ska väl inte ha tunga grejer i huset? Jag vill se Snorkfrökens boudoir! Och mammans kök med många små detaljer.
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:22Tack Kristina för två bra idéer! Jag har köpt kapaplattor nu som jag tror kommer funka ungefär som kartongen. Det stämmer att de ju inte behöver vara så hemskt viktbärande. Och vet du jag blev SÅ inspirerad av att du skrev Snorkfrökens boudoir så bara på grund av det började jag med den lilla rosa divanen det första jag gjorde (finns ett inlägg upp). Har börjat trä rosa pärlor på tråd för att göra henne ett draperi och sparat diverse skrot att limma ihop till små parfymflaskor och dosor :)
Petra
22 april, 2020 at 15:03åh minns så väl det inlägget med lilla-My i syskrinet! inser att jag ju är en sån som läst bloggen och förundrats, imponerats och inspirerats av dig i flera år utan att nånsin säga det till dig?? så snålt egentligen! så passar på att säga nu att din blogg är en riktig skatt! du är så sjukt påhittig och begåvad och din inställning till skapande är inspirerande! ser framemot att se huset växa fram!!!! ta hand om dig i denna konstiga tid <3 <3
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:25Petra!! Blir så glad att jag grinar! Wow, vilka fina ord att få läsa. Känner mig helt varm och ompysslad. Tack för att du hängt med mig så länge!! <3
Linnéa
22 april, 2020 at 21:09Jag minns din lilla My så väl och det har nog alltid varit ett av mina favoritbidrag i MM. Jag blev själv lite sugen på att börja med miniatyrbyggen efter att du la upp dina favoriter på instagram stories. Men jag kommer nog ha fullt upp med bebisgrejer snart. Jag är ju väldigt förtjust i Muminmamman, så något rum inspirerat av henne hade ju varit roligt att få se 😊
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:27Ååh, sån tur att bebisgrejer också är små – man får kanske ut liknande iih-känsla av att sticka små små koftor och sockor? :) Men vad kul att du blev inspirerad! Hoppas den känslan går att fiska fram igen i framtiden <3
Ja, Muminmamman alltså, vilken kvinna! Har inget sovrum planerat till henne för jag får inte någon tydlig bild av det. Men är väldigt sugen på personliga detaljer i trädgård, kök och syltkällare. Och så drömmer jag om framtiden och att kunna göra fyren med hennes målade trädgård i!
Linnéa
3 maj, 2020 at 10:20Det är lite dubbla känslor med att göra bebis koftor och mössor. Det är väldigt mysigt att göra dem och få se dem användas. Men samtidigt känns det ibland lite som slöseri med tid eftersom de växer så himla fort. Så jag är väldigt glad att jag har gjort lite i förväg :)
Det låter ju ändå som att du har en plan om hur du kan få in Muminmamman även om hon inte får ett sovrum i huset.