Med en förfärlig skräll slog något mot fönstret och tumlade i ett virrvarr av fjädrar och spretande ben ner bland kokböckerna på kökssoffan. Den lilla nötväckan slog runt, tog sikte på matsalsdörren, flög in i ytterligare ett fönster och landade småningom omtöcknad bland prydnadssakerna överst i bokhyllan. Hon protesterade knappt när jag kastade en kökshandduk över henne och blinkade bara med trötta ögon när jag la ner knytet på gräsmattan en bra bit ifrån den öppna ytterdörren. Vi tittade på varandra i några ögonblick innan hon äntligen piggnade till och med ett kvittrande avsked flög rätt upp i närmsta tall och satte sig direkt mot stammen på nötväckors uppochnedvända vis.
Måns-Petter var överförtjust i damsällskapet, men jag har en känsla av att det inte blir någon andra dejt.
Lämna ett svar