om kladdkakan smakar rosépeppar är det för att jag glömde diska morteln

Dammsög lägenheten tre gånger och bjöd in kollegorna till fullfjädrat kafferep. Med saft också, för Petters skull. Jordgubb skulle det vara, ej Bob.

Jag hade bakat chokladkaka efter Dubbelhakornas recept (fast med kaffe och lite flingsalt, samt dubblad ugnstid). Det blev bra.

Annie hade bakat kolakakor!

Och Frida hade med sig muffins och Petter hade bakat både kanel- och vaniljbullar. Herre min get (nytt uttryck jag har anammat i försök att minska min användning av ”herre gud” samt för att få in en dos hobbysatanism i mitt vardagsspråk – tack Jonathan).

Ytterst oklart.

Vi artbestämde lårbenet jag har på balkongen. Troligtvis människa, älg eller stegosaurus.

När hälften gick till jobbet och Andreas anlände med cyberhissen (ej överdrift) övergick det hela i romantisk middag med delad pizza och grejer. Soundtrackade med Tom Waits bästa.

Petter hade klippt sig enkom för detta event. Det var mycket stiligt. Här är han stämningsfullt inramad av rödvin och mässingsljusstakar.

Jag lyckades för första gången in the history of mankind att balansera alla mina träelefanter ovanpå varandra. Stoltheten.

Sen kom Nils! Foto av Nils av Nils.

Bra dag. Ni är bäst! Oändlig kärlek, osv.