på arbetsbordet: pojagi, katter och omsorgsfulla monteringar

Sommaren står i full blom. Kvällspromenaderna doftar fläder och schersmin och jag lever i någon slags limbo. Limbot mitt emellan intensivitet och vila, heltidssysselsättning och sommarlov. Jag skickar några mail och planerar höstens broderikurser, gör färdigt gamla projekt som försummats, tar en tupplur och försöker i största allmänhet att bara vara i min nya tillvaro.

 

Min allra sista väv från HV får sin montering. Det innebär pärlknutar på alla varptrådar, både uppe och nere, orientalisk fläta längsmed kortsidorna och sen syr jag ett foder med kanal för upphängning.

 

Till examensarbetet gjorde jag massor av prover för att komma fram till vilka material jag skulle använda. Några av dem har jag plockat fram och putsat till.

 

Jag handfållar det tunnaste schantungsiden och syr tät langett runt tjock vadmal.

 

Det slutgiltiga examensarbetet är gjort på kraftigt möbellinne med ett tunnare halvlinne som ram. Ett litet projekt jag påbörjat är att sy pojagi (en koreansk lappteknik) av de målade restbitarna från ramen. Det är otroligt meditativt och beroendeframkallande. Jag har ingen plan för kompositionen utan låter den växa bit för bit.

 

Jag tror det är min själ som behöver sitta och pilla med prover och rester för att processa. Det är så svårt att greppa att tre år på HV, för att inte tala om sex år av rehab, är förbi. Mina händer behöver ta hand om det som blivit kvar för att hjärnan ska förstå.

 

En dag när jag kände mig lite extra överväldigad efterlyste jag kattbilder att rita av. Det blev en full sida i ritblocket och lite mer ordning i huvudet.

 

Att rita katter är ett av mina knep för att härda igenom mildare ångest och nedstämdhet. Jag använde det mycket under tiden jag var utbränd och när jag ställde ut härom sommaren hade jag en hel vägg fylld av bara blyertstekningar av katter.

 

En annan mindfulness-syssla är för mig att stryka. Jag älskar doften från ett hett strykjärn och det monotona pressandet. Jag förstår att det inte är samma sak för er som har barn men själv kan jag stå en halv dag framför teven medan jag bygger ett prydligt berg av släta plagg och tyger bredvid mig. Den här högen blev särdeles fin. Jag har varit runt mycket på Tradera på sistone i jakt på linnetyger. Jag är sugen på att använda dem både till broderi och klädsömnad och resterna till pojagi.

 

Sen så är jag i nya ateljén såklart! Går runt och pular, slår i en spik här och var och sorterar bland allt garntrassel jag tagit med hem från skolan, även det en del av processandet.

 

Jag har bytt el i ett par lampor att ha i ateljén. Den gröna är från Tradera och den i mässing hittade jag dumpad vid vår återvinningsstation. Den ska jag ha uppe på podiet bredvid min broderifåtölj.

 

Jag har även flyttat dit symaskinen så jag kan preppa nya broderikit. När jag vant mig vid min nya tillvaro ska jag försöka fokusera på att sätta upp en webbshop. Men först väntar fler dagar i limbo. Det är naturligt, det är okej.