Min kreativitet är på paus. Den hittills absolut sämsta effekten av mina stressjukdomar. Den liksom lurar djupt därinne för ibland får jag en idé, men saknar kraft att genomföra den. Andra gånger känner jag en sån stark längtan efter att skapa, och då har jag inga idéer. Under tiden greppar jag efter halmstrån. Tar massor av bilder under mina promenader och målar motiven i huvudet på några sekunder, när handen inte kan. Sammanställer listor över allt jag någonsin tänkt att jag skulle vilja skapa. Försöker ta en sak i taget och dela upp allt i minsta möjliga steg, men överväldigas ändå.
Man kunde ju tänka att en perfekt utmaning vore att färdigställa något som redan är 85% klart. Inga stora beslut kvar att fatta, inget krävande skissarbete, inga materialval. Så härom dagen samlade jag alla mina pågående broderier i en hög, för att lista ut om jag skulle kunna tänka mig att göra färdigt något av dem. Men hjärnan ba no way José.
Där fanns en sidensvans som behöver ett par kvistar till i bakgrunden. Ett experiment där jag kombinerat broderi och akvarell som kräver en gnutta mer färg eftersom det torkade ljusare än jag tänkt. En provlapp med olika stygnsätt saknar schattér- och korsstygn. Den rödvita versionen av Fålar Fem som är klar sånär som på några stjärnor. En tröja med påsöm runt ringningen, färdig att användas om jag fyller i två små knoppar. En provlapp sashiko som skulle kunna inspirera till ett större projekt. En julgran och en spretig fjällbjörk. Men ingen lust.
Jag vet att inspirationsbrist är en naturlig del av skaparprocessen, och en stor del i sjukdomsbilden vid utmattning. Jag vet att det blir bättre. Men just nu sörjer jag verkligen mina förlorade infall, beslutsförmågan och känslan. Utloppet, fokuset och trösten som finns i att skapa. Jag har skrivit om det här inlägget tre gånger för att jag vill att det ska handla mer om potential och förhoppning än om min oförmåga, men det är inte de orden som vill ut. Stick och brinn, broderier, är allt jag vill säga.
Jag tänker ändå att jag kanske ska schemalägga arbete med dessa. Ge dem tio minuter några dagar i veckan och se om jag får lust att fortsätta. Eller kommer på något helt annat. Eller ger upp helt för att spela tv-spel. När jag varit frisk och haft dålig inspiration har det bästa varit att bara börja med något. Säkert är det inte lika enkelt nu, men mitt hjärta hoppas så innerligt att det ska hjälpa en bit på vägen, om än så liten.
Lämna ett svar