pretend that you owe me nothing, and all the world is green

Jag står inför en handfull kritiska veckor, som såhär i förskott känns som en stor och tråkig gråzon. Totalt händelselös, onödig. Januari. Fruktansvärt ickeexalterande.

Funderar på om det kanske är bra, en möjlighet. Tid att reda ut, sammanställa och fokusera på annat. Synd att fokuset inte är så lätt att hantera manuellt när man är halvblind. Förblindad.

Har skickat en beställning efter Blood Money och Bone Machine för att i varje fall kunna bädda in mig i introvert musik när jag marscherar hejdlöst genom drivorna. Känns tryggt att oavsett vad är jag alltid mest kär i Tom.