spökdockor, skrivdon och någon slags allmogepsykos på Skansens höstmarknad 2018

I helgen är det dags för Skansens höstmarknad!

Eftersom det blivit tradition för mig att inte hinna blogga om höstmarknaden efter att den ägt rum tänkte jag göra det till tradition att istället blogga om fjolårets marknad inför den kommande! Skansens höstmarknad är nämligen en av mina mest etablerade högtider, och i år blir det nionde gången på raken jag går dit. Sällskapet har varierat lite genom åren men den sensationella Lisa har alltid varit vid min sida. 2018 fick vi dessutom med oss Cecilia och hade den bästa, mest intensiva marknadsupplevelsen hittills. Hur det gick tänkte jag berätta om nu!

Jag tog båten till Djurgården från Saltsjöqvarn och hamnade på bästa däckplats, bakom en sjömansfralla!

Höstmarknad utanför Skånegården

Sen mötte jag upp Lisa och Cecilia, som representeras av spöket i högra bilden. Åtta år in var jag och Lisa precis lika taggade som Cecilia som var där för första gången. Vi började med det obligatoriska titt-varvet som efterföljs av köp-varven. Ja, i plural. Det är viktiga beslut som ska fattas!

Här fanns leksaker från förr.

Vadmal, linne och stickat.

Näver och träslöjd av Berne Vilhelmson som jag alltid köper smörknivar av. Och så snöre och rep från den beryktade repboden där man får akta sig lite extra så de inte misstar ens frisyr för linhärvor!

Alla var hemskt fina och finast av de alla var naturligtvis Sala-Janne. Han har gjort ännu fler höstmarknader än vi!

Den här gången kunde jag inte motstå pigmenten i sina färgsprakade hinkar. Två hekto fick följa med hem.

Mina elever har sen fått använda det för att blanda till egen färg och varit helt saliga över ultramarinens intensiva blåa ton. Och jag med dem!

Jag köpte det kommande årets behov av kardemumma och Lisa fyllde på skafferiet med sylt.

Cecilia ville ha bläck och skrivdon för vem vill väl inte det!

Det var draghästar och spiktävling och porslinskastning som sig bör. Varför roar man sig med smartphones när det finns spiktävling? undrade vi.

Gnestapenseln med sina fascinerande verktyg.

Särskilt denna trehövdade!

Djur- och styltpaus

När vi gått titt-varv, flera köp-varv och ett extra varv med bibehållet exalterad sinnesstämning behövde vi en paus för att titta på lite djur.

Om det blev någon egentlig paus vet jag inte för man blir ju lika i gasen av söta djur som av slöjdade smörknivar!

Bäst att ge utlopp för lite energi. Lisa och jag greppade varsitt par styltor och försökte undvika att sjunka alltför djupt genom mossan. Alltjämt skrik-skrattandes i den uppsluppenhet och septembersol som hör höstmarknaden till. Åtta år och det har aldrig regnat en droppe! Jag hade bett er hålla tummarna för att det är lika fint till helgen men det verkar ju inte behövas.

Sen ville Lisa nödvändigtvis titta på när det blev lekar, fast jag knappt klarar av det av skräck för att någon ska behöva betala med livhanken. På höstmarknaden dras det rövkrok, fångas kvinnor med lasso, svingas blinda livlinor, läggs folk på hög och jag vet inte allt. ”Ta gärna barnen att skydda er med”, skrek lekledaren åt publiken när folk och redskap for genom luften. ”De är mjuka, läker fort och har bra försäkringar!”. Jag fick gå och styrka mig med en bagarkyss.

Ja alltså, det är inte vad det låter som utan en äppelmunk.

När jag bad att få ta kort på det sjangdobla sällskapet spontanposerade Cecilia som Igor och ingen visste varför.

Det utlöste ett av dagens många okontrollerade gapflabb.

Stadskvarteren och Skansens alla byggnader

Nu var det hög tid att besöka ett par av de närliggande gårdarna. Vi började med den närmaste, Skånegården. Den här bilden har jag nog tagit prick alla gånger jag varit där inne. En så evinnerligt vacker byggnad.

Allra finast är den lilla tavlan som hänger i allrummet. Tagen ute på gården när Skånegården ännu låg i Skåne.

Sen knallade vi till stadskvarteren. Jag var pinsamt underklädd.

Vi spanade in i tryckeriet som ser ut precis som i Deadwood fast Merrick inte var där.

Och de gamla butikerna.

Höstfeeling i krukmakeriet!

Bikupor med bra frisyr.

Ett av de finaste ställena på Skansen är gården där detta lusthus ligger. Bakom mig är ingången till ett hus som oftast inte är öppet för visning, utom på högtider som höstmarknaden. Där inne får man inte fota (edit: det får man visst, jag har misstolkat skylten!), men hittar ni dit någon gång ska ni titta på broderiet som sitter uppspänt i en mycket annorlunda sybåge!

Vilken teaser va, nu måste alla gå på Skansens höstmarknad och titta på antikt sybehör.

Jag drömmer om att ha som framtida projekt att måla alla gamla byggnader på Skansen.

Eller att helt enkelt flytta hit för att spinna och väva vintern lång!

Inne i Delsbogården fick jag någon slags allmogepsykos och ville aldrig gå hem. Som om jag ens kunde bli mer exalterad efter en hel dag hässjandes som en hund.

Och imorgon är det alltså dags igen! Jag orkar inte riktigt om det ska vara lika roligt som förra året så jag hoppas för mitt hjärtas skull att det ska regna eller nåt. Eller vad sjutton, det kommer ju knappast påverka oss! Leve höstmarknadspeppen!

Tidigare höstmarknader:

+ svampkorgar, yllehärvor och nystött kardemumma på Skansens höstmarknad 2017
+ bagarkyssar och stoppsvampar på Skansens höstmarknad 2016
+ sjömanskragar och kanderade äpplen på Skansens höstmarknad 2014
+ snidade träslevar, spik och tisdagsost på Skansens höstmarknad 2013
+ hattar med flor och karameller i pappersstrut på Skansens höstmarknad 2012