there’s a bird in the chimney and a stone in my bed

uppdatering i punktform #2

o Skolan. Det är både intressant och roligt. Jag trivs i huset, med föreläsarna, med klasskamraterna och med kurslitteraturen. Problemet är att jag inte har något begrepp. Det är mycket att läsa, det rör sig om sex kapitel per vecka, och kapitlen är fyrtio sidor långa, på engelska, stora sidor, och jag vet inte hur viktigt det är att jag lär mig a l l t i n g. Om jag över huvud taget kommer att klara av det här har jag ingen aning om just nu, så jag ber att få återkomma efter första tentan.
o Hjärtat. Det har gått en oändlighet, det känns bara overkligt. Jag tänker inte lika mycket, men å andra sidan flippar jag totalt när jag blir påmind om att han fortfarande finns på riktigt. Jag är öppen för räddande armar och ett förföriskt leende från någon (lång, mörk, mystisk, chevaleresk, väldigt stilig sjöman) – testa mig.
o Hjärnan. Upp och ned. Låt mig slippa stress, motgångar, lidande i världen, mensvärk, väderomställningar och alla människor som inte älskar mig villkorslöst så ska det nog gå bra. Jag tar gärna emot pengar och ett dubbelt så långt dygn också. Och en kram och en kyss och en resa till England. OCH EN HUND.
o Inspiration. Den finns inte. Jag gör ingenting kreativt – varken målar eller ritar, fotar ingenting vettigt och skriver inget jag gillar. Den svaga längtan efter att fota analogt bland gyllene löv dämpas av min rädsla för hösten. Och jag fortsätter ha mardrömmar.
o Övrigt. Mamma har skaffat kanariefåglar som substitut för hunden jag inte har. De heter Måns-Petter och Cara Mia. De kvittrar, sjunger och är fint gula, men de har varsin grå kalufs med mittbena och ser ut som om de flugit med huvudena före in i varsin vägg. Jag skrattar högt varje gång jag ser dem.