Hemma på vår gata i stan, där bor det en herre som fyller 88 i år.
Hans fru är ännu äldre.
Det går ingen nöd på dem för det. Hon ser inte så bra och han hör lite illa, men det gör ingenting för han har ändå så mycket att berätta själv.
Han både cyklar och kör bil.
Att cykla är han särskilt fin på, men jag höll på att få sätta livet till en gång förra våren. Han kom runt en krök utan att se åt vare sig höger eller vänster, hukande över styret och i full fart, med gubbkepsen nerkörd till flaskbottnarna, vilka förstorar hans ögon med ungefär 300% men förmodligen inte hjälper avståndsbedömningen ett dugg.
Både han och jag överlevde.
Han överlever det mesta.
För ögonblicket överlever han som bäst, 3 meter över marken, beskärandes äppelträd på den översta pinnen av en trasig stege.
Han är som en blandning mellan Keith Richards och Onkelskruttet.
Lämna ett svar