Veckans porslinsdjur verkar snarare bli Månadens porslinsdjur, men ni som följt mig ett tag vet nog att reglera era förväntningar vid det här laget. Nu är det i alla fall dags att presentera en personlig favorit!
I oktober 2021 tog jag den här screenshoten av en story som min kompis och gamla Monthly Makerskollega @jesskarlsson la upp på Instagram. Detta var alltså innan jag började brodera porslinsdjur och jag hade ännu ingen aning om mitt stundande vansinnesverk. Jag bara fastnade för den här lilla cellospelande katten och kanske ännu mer för Jessicas kommentar, ”Alla dessa porslinsdjur med sina ansikten…”. Den träffade en nerv i mig, något jag omedvetet grubblat på länge och som jag fortfarande grubblar på idag. En av projektets huvudfrågor började formuleras: Varför berör porslinsdjuren mig?
Ungefär ett halvår senare, i maj 2022, hade jag börjat brodera porslinsdjur och den lilla cellisten som Jessica sett på en loppis (dock utan att köpa) och vars bild jag sparat fick stå modell. Det här kom att bli ett av mina favoritmotiv i serien. Det är verkligen någonting med ansiktet.
Schattérsöm och plattsöm utgör de flesta av stygnen. Trådens riktning och svaga nyansskiftningar formar ansiktet.
Cellisten, 2022. 20 x 20 cm, monterad på kilram.
I fyra år har det här broderiet hängt med mig. Det har ställts ut med sina kompisar på Galleri Panncentralen här i Gustavsberg och visats i en inspirationsmonter på Sy- och Hantverksfestivalen. Dess lilla nuna har fått vara ansiktet utåt för hela projektet och när jag tänker på porslinsdjur så är det ofta den här katten och dess leende jag ser framför mig.
Och så plötsligt…
En dag är jag inne på Tradera och slöscrollar. Det händer såklart med jämna mellanrum att jag söker igenom utbudet av porslinsdjur i relevanta kategorier, men jag har verkligen ingen rutin eller strategi för sökandet. Det sker högst sporadiskt och mer som en form av lekfull mental vila än ett aktivt sökande (särskilt med tanke på hur många ännu ej porträtterade figuriner jag redan äger – det är knappast så att jag behöver fler).
Men där är den plötsligt: den lilla cellospelande katten. Dessutom med ett köp nu-pris så jag slapp oroa mig för budgivning (även om jag inte tror konkurrensen hade varit så stor). Jag var utom mig av lycka över att ha hittat en likadan katt som den jag broderat. Min tavla skulle få sin andra hälft!
Jag letade naturligtvis upp screenshoten av Jessicas story, från oktober 2021, och fick gåshud. När jag jämförde de två bilderna stod det ganska snabbt klart att jag inte bara hittat en likadan figurin – utan samma exemplar. Säljarens adress konstaterade saken: katten fanns ungefär 45 minuters körning från den loppis där Jessica fotat den för över fyra år sen.
Modell och tavla förenade. Vad är oddsen?
Det här måste vara porslinsdjursprojektets Kärlekshistoria med stort K. Det allra finaste och mest sensationella exemplet på alla de historier som dessa figuriner bär på. Det känns som att den visar på någon sensmoral om skapandets dragningskraft eller slumpens symbolism. Ni förstår vad jag menar, mina ord blir liksom överflödiga nu.
Status: Verket är nu sålt. Till Jessica såklart! Och cirkeln är sluten är sluten är sluten.
Lämna ett svar