älskade Norehuset

I början av sextiotalet ritade min morfar, som är arkitekt, en handfull hus som skulle passa in i det karga flata landskapet kring Gotlands sydkust. I och omkring ett av dem har jag ägnat alla mitt livs somrar åt att äta sand, springa i vattenbrynet, bygga kojor, gräva efter vikingaskatter, cykla, gosa med hundarna, läsa mormors sparade magasin från 70-talet, måla, spela Kinaschack, tvätta håret i regnvattenstunnan, samla vackra stenar på stranden och andas salt frän havsluft.

Efter sommarens besök blev jag inspirerad att tolka min morfars konst (huset) på ett vis som passar mig (textilt) och då jag efter år av misslyckade försök äntligen fick till en rad franska knutar fick de utgöra grunden till projektet.

I tusen och åter tusental.

Norehuset, ca 15 x 25 cm. Återbruksmaterial, bomullsgarner på linne.

Det här arbetet har tagit mig några veckor och varit väldigt skönt att ha parallellt med de jämförelsevis simpla motiven till saksamlarpåsarna. Kanske är det så jag måste arbeta – med ett större projekt och flera mindre vid sidan om varandra. Jag har inte haft något ”ordentligt” för mig sedan the Grand Budapest Hotel och det har fattats mig.

Detta är även mitt bidrag till Fredrikapåvindens Utmanarpepp (som sypeppen fast den här gången handlar det om att prova någonting en aldrig gjort/lyckats med förr – i mitt fall franska knutar).

Nu ska morfar få broderiet i försenad födelsedagspresent.