Det är nu fyra och ett halvt år sedan jag broderade mitt första porslinsdjur, sådär ”på skoj”, ni vet. Projektet som urartade och som resulterat i att jag bränt flertalet tusenlappar på figuriner och nästan lika många timmar på att brodera tavlor. Idag är de över 60 stycken i porslinsdjursfamiljen.
Jag har sett mig om efter ställen att få visa upp dessa små tavlor med oproportionerligt stora personligheter, men aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att de skulle få ta plats i det sammanhang där de nu har hamnat, nämligen Ung Svensk Form.
49 tavlor med tillhörande figuriner inledde härom veckan en årslång utställningsturné som kommer att flytta runt i landet under 2026. Mitt lilla smilande blå får, med porträtt och familj, befinner sig i skrivande stund på Statens centrum för arkitektur och design – ArkDes i Stockholm. De ska sedan vidare till Skellefteå i norr och Helsingborg i söder, allt under en fana som står för innovation, aktualitet och framåtrörelse. Tänk att 49 små loppade porslinsdjur skulle komma att klassas som modern design 2026. Det trodde ni inte! Och inte jag heller.
En som är stolt!
Porslinsdjursprojektet har alltid varit en blandning mellan ironisk självdistans och total hängivelse för mig. Jag försöker inte undersöka eller förklara någonting vare sig för mig själv eller för andra, jag bara konstaterar att såhär ser det ut.
Min beskrivning av projektet lyder:
”Vad är det med alla dessa porslinsdjur? Varför har man tillverkat dem? Vem har köpt dem och vem har sparat dem? Varför berör de mig? Jag hittar dem på loppis och lägger sedan oräkneliga timmar på att brodera deras porträtt. Man kan säga att jag ger porslinsdjuren den uppmärksamhet de inte förtjänar.”
Och juryns motivering är så fin, hör bara:
”Genom broderiets tidskrävande omsorg får massproducerade och bortkastade porslinsfigurer ett nytt liv och en understruken betydelse. Konstnären belyser med humor och kärlek människan som en (mer eller mindre besynnerlig) samlare.”
Besynnerlig är verkligen ett ord som sammanfattar det här.
Foto: Ida Dahlgren
Den 2:a februari var det alltså prisutdelning, stipendieceremoni och vernissage på ArkDes. Tänk om morfar vetat att jag ställer ut där! Och vad! Jag kan riktigt höra honom spotta och fräsa åt figurerna. ”Skräp!” skulle han ha sagt. Men sen skulle han ha tittat lite närmare och lagt till ”fast en sån där hade vi faktiskt hemma i Karlskoga, den är ganska fin…” och det är DET som jag tycker är så fascinerande med porslinsdjuren: Hur man avskyr dem och samtidigt faller handlöst för dem.
Jag fick ta emot ett pris utformat av Amanda Leksell och ett diplom. Det känns bra att ha fysiskt bevis på att detta inte bara är något jag fantiserat ihop i min porslinsdjurspsykos.
Foto: Ida Dahlgren
Titta så många människor som kom för att se modern design och som möttes av strösselkatter och spaghettipudlar. Sorry not sorry.
Foto: Ida Dahlgren
Foto: Ida Dahlgren
Dagen efter var fellow textilkonstnär Diana Lazare och Axel Swanstein från Svensk Form med på Nyhetsmorgon och berättade om utställningen. Ni får titta på hela klippet för att höra Axel säga något om att juryn ”valt det de tycker representerar Sveriges form- och designfält allra allra bäst” samtidigt som nån humoristisk kameraoperatör zoomar in på porslinsdjuren i förgrunden.
Som om inte figurinerna (och jag!) hade hybris nog dök det också upp en artikel i DN, författad av Lotta Jonson, där min bild är med. Och så skrev Lars Epstein på Facebook att bara porslinsdjuren i sig var värda ett besök på ArkDes. Ärligt talat vet jag inte om jag behöver särskilt mycket mer av det här året. Kanske världsfred och så. Men annars är jag otroligt nöjd med att ha motbevisat Andreas som inte förstått sig på porslinsdjursprojektet och som nu tvingas äta upp sin hatt. Dessutom känns det plötsligt helt befogat att brodera fler djur och sen vernissagen har jag påbörjat projektets första triptyk!
Även om porslinsdjuren som sammanslaget verk nu fått mer än lovligt mycket uppmärksamhet så är det faktiskt dags att vi tittar lite närmare på enskilda individer. Därför tänkte jag införa ett nytt inläggskoncept: Veckans Porslinsdjur. Lite så som Evas brorsa Tobbe displayade ”Veckans babe” på en whiteboardtavla i sitt sovrum, fast med figuriner då. Det tänkte jag att vi startar med nästa vecka! Tills dess är ni välkomna till ArkDes som har öppet tisdag till söndag, och där Ung Svensk Form och mina broderade porslinsdjur syns t.o.m. den 8:e mars. Såhär ser resten av utställningsturnén ut:
3 februari – 8 mars: ArkDes, Stockholm
28 mars – 10 maj: Textilmuseet, Borås
28 maj – 30 augusti: Sara kulturhus, Skellefteå
September – 1 november: IKEA Museum, Älmhult
19 november – 3 januari 2027: Dunkers kulturhus, Helsingborg
Lämna ett svar