Det sammanfaller naturligtvis
Efter tidvatten av väntan
trotsar jag kompassen
och tar ett beslutsamt simtag mot en annan vik
Du har dina hullingar i mitt skinn på ett ögonblick
harpunerar och snärjer mig
Fast i fiskeväv och tång
guppar jag i bräckt vattnet
En kallsup
och sedan
stiltje igen
Inväntar du bättre väder
lugnare vatten
en större fisk
Eller är det kanske dags att hala in nätet i båten?
rubrik ur NEVER LET GO av TOM WAITS
Lämna ett svar