den kreativa första semesterveckan
I januari för fem år sen(!) drog jag igång en inläggsserie kallad Den Kreativa Veckan (DKV). Syftet var att visa mer av min skaparprocess istället för finputsade, monterade, färdiga resultat. Under de två och ett halvt år som jag höll veckosammanställningarna igång fick jag dessutom ett forum för mer ögonblicklig reflektion. Ett mer närvarande skrivande eller vad jag ska säga. Och en mer avslappnad relation till bloggen. Det som fick mig att sluta var den där förbannade stressen som förföljt mig hela mitt vuxna liv och sakta men säkert tagit glädjeämnen ifrån mig.
Men nu då? Utbränd, med sviiinlångsam arbetsprocess, noll initiativförmåga och ännu mindre färdigställandeförmåga. Typ 100 färdiga projekt jag ännu inte visat upp och lika många nästan-färdiga jag inte orkat montera. Är det verkligen rätt läge att ta upp serien igen?
Ja inte fan vet jag, men jag har känt mig sugen på att prova. Så nu gör jag det, under semestern. Så får vi se! Utan än långrandigare introduktion kommer alltså:
den kreativa första semesterveckan!
Okej jag måste kanske ändå börja med att säga att en vecka i sammanhanget löper från lördag till fredag. Detta för att jag ska hinna sammanfatta den under helgen. Vi börjar alltså lördagen den 19:e juni! Då röjde vi dödsbo hos mormor och morfar, ett väldigt deppigt jobb, men jag fick med mig två av morfars skrivbordshurtsar hem! Förra våren byggde vi ett provisoriskt skrivbord i Ateljén av två bockar och en ekskiva som blivit över från grannens köksrenovering. Nu bytte jag ut bockarna som genast kom till användning hos en annan granne. Mmm kretsloppen. Och MMMMmmmm mitt nya, fina skrivbord! Kan skriva mycket mer om det ömsom vackra och ömsom brutalt smärtsamma i att ärva en närståendes saker och inredning – men det tar vi i ett annat forum.
En annan kväll satt jag uppe länge och gjorde miniatyrer av Cernitlera. Miniatyrbygget är det som engagerar mig allra mest just nu och den här kvällen var det fokus på picknickmat! Små små ostar.
Bröd, både baguetter och Muminmammans frallor. Och så världens minsta prickig-korvmackor! Ser du hur små?
Hyperfokuset på picknickmat berodde på att jag fått den ganska udda idén att ge en minikorg i sommarpresent till min psykolog. Så i onsdags satt jag och vävde en liten liten korg av jutesnöre och lingarn. Om det här är ett tecken på att jag är nöjd med vården jag får eller att jag skulle behöva utöka den lite låter jag vara osagt!
Veckans andra röjdag hemma hos morföräldrarna gick jag igenom morfars skissböcker från studietiden. Jag blev inspirerad och beslöt (igen) att försöka rita lite mer till vardags. Snabbt och okomplicerat, utan att fastna i detaljer varje gång. Så på torsdagen ritade jag en häst Andreas mött på sin morgonpromenad.
Och ett rådjur jag och Tofslan sett i Engelska parken.
Veckans inspiration
+ Veckan har ju haft ett uppenbart miniatyrfokus, och ett nytt konto jag upptäckte och blev väldigt medryckt av var Charlotts_minis_ på Instagram!
+ Hela kvällen då jag satt och rullade frallor och miniostar lyssnade jag på Fredrikapåvinden och hennes syster Rebeccas podcast Skapligt. Ett sånt himla mys! Och jag uppskattade särskilt Fredrikas reflektioner kring hur hemsömnadens påstådda miljövänlighet behöver nyanseras lite. Jag tror det togs upp i avsnitt 10s frågelåda, men jag lyssnade på fyra avsnitt på raken så jag kan ha rört ihop det! Rekommenderar att du också lyssnar på fyra avsnitt på raken och rullar miniostar.
Ulrika
27 juni, 2021 at 08:34otroligt imponerad!! jag har ju en kreativitet som ganska sällan får sig såhär handfasta uttryck (bygger mer teoretiska skapelser, väver samman ord, men sällan konkreta grejer man kan hålla i handen liksom!) blir så inspirerad och imponerad!
Alicia Sivert
8 augusti, 2021 at 17:57Ååh det låter verkligen lite orättvist när jag tänker på den fysiska resultatskillnaden mot att skapa med ord eller t.ex. musik! Får sota för det i utrymmesbrist x’D
Eva Persson
27 juni, 2021 at 14:20Hej Alicia! Jag har alltid gillat dig, så nu vet du det!
Jag har en sida hos mig som är lite ”för mycket”. När jag t.ex. stickade en väst (Holiday slipover) beslöt jag mig för att sticka en till. Fråga mig inte varför jag gör så, jag använder ju inte någon väst och den känns bara konstig på mig. Nåja. Den rosa är klar men jag har den vita att färdigställa. Tre gånger jag har jag rivit upp rresåren runt krage och ärmhålor. Suck. Nu stickar jag bara för att göra klart eftersom jag har en regel att inte börja på nästa stickprojekt förrän det jag håller på med är klart.
Sticka, det har jag önskat länge att jag skulle kunna. Till slut gick det vägen och jag var mäkta stolt över mina vantar och sedan blev det mössor och islandströjor. Jag har garn för projekt i några år framöver, trots det får jag verkligen anstränga mig för att inte köpa mer. Suck.
Ett krångligt svar på din fråga, jag stickar just nu på en väst som jag antagligen inte kommer att använda. Den ska bli klar i kväll tänkte jag och sedan får jag se vad jag börjar med.
Kram.
Alicia Sivert
8 augusti, 2021 at 18:08Åh Eva, jag känner igen mig så väl! Har hemskt svårt att inte samla material och är imponerad av din dedikation att avsluta innan du börjar med ett nytt projekt. De sista 15% tycker jag alltid är svårast – då har jag mentalt redan gått vidare till nästa grej.
Jag gillar också att sticka om mönster jag lärt mig. Det är så mycket mer avslappnat andra gången. Den bästa lösningen jag har hittat på är att skaffa kreativa vänner som jag kan byta hantverk med! Hoppas du hittar någon som längtar efter att gå i väst och inte kan sticka, men som kanske är väldigt bra på t.ex. trähantverk :)
Beatrice
27 juni, 2021 at 17:24Är det redan fem år sen!? Tiden går så fort, jag förstår inte vart den tar vägen… Och ostarna är kanske det sötaste jag sett på länge?! Själv roddar jag textilbingon jag satte ihop när Sybingon uteblev nu i sommar, och försöker hinna med alla kommentarer och omnämnanden på instagram som jag kanske inte riktigt var beredd på, haha! Och så försöker jag själv att kryssa rutor, så just nu stickar (!) jag ett linne i lingarn som jag hittade på 2hand förra sommaren. Vi får se hur det går, för jag hittar på själv och gör det randigt och jag vet inte ens hur jag har tänkt att det ska se ut, haha! Mest nervöst om garnet räcker eller inte – ett spännande projekt med andra ord!
Alicia Sivert
8 augusti, 2021 at 18:11Haha men guuud vilket wildcard! Vill verkligen veta hur det gått???
Martina Haggre
27 juni, 2021 at 21:40Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Du är en enorm inspirationskälla. Ditt förhållande till kreativitet är så inbjudande, och sänker tröskeln för mig gång på gång.
Alicia Sivert
8 augusti, 2021 at 18:12Alltså Martina. Är så ledsen att denna kommentar stått obesvarad i över en månad. Du ska veta att jag återkommer till den om och om igen. Dina ord värmer mig ända in i benmärgen!!!!!!!