Och snön bara fortsätter att singla helt obesvärat trots att jag knappt kan sitta still av frustration och uttråkning.
Hur kan man ha så mycket tid, energi och lust att producera och ändå så många viktiga saker som förblir ogjorda?
Känner mig som all den där uppdämda instängda tillbakahållna frenesin Springsteen brukar sjunga om.
Explode and tear this whole town apart,
take a knife and cut this pain from my heart,
find somebody itching for something to start
Lämna ett svar