låta klockorna stanna medan tiden går

Januari, februari. Detta planlösa vankande.

De här månaderna är mina sämsta, och de blir inte lättare att uthärda efter att all energi förbrukats i överlevandet av november och december. Ickemånaden mars lockelse är knappast stor nog. Just nu går jag bara runt och längtar, utan att kunna fokusera på något av det som är omkring mig för stunden.

Jämfört med alla andra år i mitt liv har den här vintern varit oerhört snällt mot mig, men likväl är det mörkt och jag är ständigt trött, olustig och oföretagsam. Jag har ingen inspiration eller kraft vare sig att röja oredan i köket eller koppla i symaskinen.

Jag önskar så innerligt att jag kunde gå i ide. Om inte för att sova i tre månader så i alla fall för att läsa och dricka te i sängen utan att bli stressad av känslan att ingenting blir gjort. Låta mig täckas av ett tjockt lager snö som dämpar ljuden utifrån om nu resten av världen nödvändigtvis måste fortsätta i samma tempo hela tiden. Låta klockorna stanna medan tiden går mot vår.

Men de lediga dagarna tickar förbi medan jag utan inspiration inleder något småprojekt för att sen lämna det liggande knappt påbörjat. Allt jag drömmer om är en värld som går mer i gula toner än i blå, och om barfotakänslan av solljummen lera mellan tårna.