Mars är semmelvåfflor och vinter igen fast det nyss var vår. Att promenera samma varv varje gång och spana in genom avenbokshäcken. Vi rensar kök och hobby-kategorier och känner hjärtat lätta. Jag tar avsked av nästan allt mitt garn och lindar upp band i mjuka rullar.
Mars är små äventyr fast de är lätta att missa. En viss besvikelse över att orken, tiden, kraften och solen inte kom alla på en gång som man väntar sig när februari börjar tina. Vi åker till Rönninge by och klappar getter. Jag hittar en liten stuga nere vid vattnet och tänker att det är synd att den ligger i Täby för mer perfekt Värmdömotiv har jag väl aldrig sett. Svärsysterdottern har lärt sig säga nej och jag försöker fortfarande lära henne säga bofink. Vi ser havsörn och äter våfflor igen.
Olivträdet som jag trodde var dött har fått nya skott. Jag sträckläser Rich Boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli och måste andas mig genom flera dagar innan jag är redo att börja en ny titel. Byter till Wonder Boys av Michael Chabon som är precis lika bra. Orken går i vågor så som vädret går i skurar.
Mars är lökväxter som huttrar under rosenbuskarna. Hukar sig tveksamt som för att fråga om kusten är klar. Bara i skydd av de mest vildvuxna snåren spirar krokusarna som gömda juveler i grånat fjolårsgräs. Det är scilla och röda marktäckare jag inte vet namnet på.
Mot slutet av mars är jag sjuk och lär mig spela datorspel för första gången sen Pettson i Trädgården. Jag trycker på pistolknappen när jag ska trycka på pratknappen och lever cowboyliv i 1800-talets vilda västern, precis som mitt hjärta drömmer om. Med halsen i en förkylningens snara och pickadollen i hölstret ser jag till sist våren komma till Gustavsberg. Ett par skopor glass till så är jag redo att möta den.
Lämna ett svar