Muminhuset, byggvecka 1: divan, stomme och broderad bonad
Jag aktar mig för att åta mig nån slags veckolig sammanställning av projektet, det får jag aldrig ihop. Men just nu är jag så sugen på att prata Muminhus så en första rapport vill jag göra! Därefter kommer de säkerligen helt oregelbundet efter vad lust och ork tillåter!
Först vill jag säga att jag blivit så glad av ert engagemang! Det märks att vi är fler miniatyrfans här och på Instagram, där jag delat så mycket jag orkat av processen i Stories. Tack för alla era kommentarer, förslag, tips och hejarop! Det får mig att känna mig i alla fall lite mindre galen när jag sitter och vändsyr en sammetskudde stor som en (gammal) femkrona.
Jag har ärligt talat inte haft såhär roligt sen jag blev sjuk. Det känns som att jag fått en anledning att gå upp om morgnarna.
Själva Muminhuset – stommen
Den här veckan har jag sågat itu gjutröret och kapat det något på höjden. Jag köpte ett långt pianogångjärn som jag kunde fästa med skruvar och muttrar från en nedmonterad papplåda. Tjo!
Jag har skurit ut fönster och dörrar så jag fått ont i händerna, bara för att inse att dörrarna i Muminhuset är rundade i toppen och att det ser konstigt ut med fönster och dörrhål på olika höjd. Skit! Får se om jag bryr mig. Kanske ser det bättre ut när golven kommer in.
Divanen
Av kartong, sittunderlag och sammetstyg har jag komponerat en liten divan åt Snorkfröken. Det tog två dagar och var hemskt roligt och hemskt pilligt. Efter att jag sytt fast den tunna guldtråden för hand genom smältlim och allmän skit (tog tre timmar och lika många plåster) insåg jag att hela möbeln är för stor. JAJA. My sover där nu i alla fall.
Jag sydde också en asliten kudde som tog en kvart att vända rätt med hjälp av en tändsticka. Värt. Blev så gulligt.
Är ni intresserade av en lågambitiös steg-för-steg-guide till hur jag gjorde divanen så säg till! Har försökt fota alla moment.
Kudden med broderade ormbunksblad
En riktigt obskyr referens är den lilla kudden jag broderat och sytt. Gröna ormbunksblad på svart filt. Omnämnd en gång i novellen Hattifnattarnas hemlighet när Muminpappan rymt hemifrån och ligger och studerar grönt bladverk mot svart natthimmel. Broderade den under Sypeppens andra onlinejunta.
Hemul ljuva hemul
Så kom jag på en så rolig ordlek att jag inte kunde låta bli att börja brodera den BUMS. ”Hemul ljuva hemul” – hur kul? Sydde den i mikroskopiska korsstygn och monterade på ett onödigt litet beslag som jag väl visste att jag skulle få användning av en dag. Här demonstreras bonaden av två hattifnattar som Thea GJORT åt mig i keramik!!!!!!!!!!
Småpill
Jag har också påbörjat, provat och experimenterat med en massa material som inte nödvändigtvis blivit något än. Vårt matbord har varit kaos hela veckan medan jag byggt små blomvaser av pärlor, stickat en liten filt och skurit sönder schampooflaskor. Har funderat på en jordglob till Muminpappan men inte orkat flytta undan Andreas hemmakontor från chiffonjén för att kunna komma åt akrylfärgen och börja måla. To be continued helt enkelt!
Sofie Mortensen
23 maj, 2020 at 13:50Åhh! Alltså, jag älskar att följa ditt mumin-bygge! Det blir så himla vackert! Och jag blir så glad av att se det! All kreativitet, alla färger, former och material! Fantastiskt! Så härligt att du bara KÖR!
Catarina Abelli
2 maj, 2020 at 21:19Oh ja Alicia! Hemulen som älskade tystnad är en älskad klassiker! Ibland använder jag uttrycket ”klippa i luften”, plankat från den – alla begriper inte vad jag menar. (=alltså när små snoriga skrutt utan pengar till biljetten ändå får komna in, som en metafor) Den hemulen visar kanske en inre möjlighet till utveckling och förändring som varje hemul egentligen bär? Och hum… min nedvärderande syn på hemulsläktet beror nog på att jag känner igen vissa mindre smickrande hemuliska personlighets drag hos mig själv.. inser jag nu. Hoppsan.
Catarina Abelli
30 april, 2020 at 12:01Alltså. ”HEMUL LJUVA HEMUL!!” <3 underbar! Jag storknar! (eller snorknar??) Fast.. är Hemuler så värst ljuva? Inser att jag kanske har en fördomsfull syn på Hemuler. Kanske är en sån bonad just det alla borde ha på väggen, för främjandet av Hemulers möjlighet till ljuvhet?
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:38Åh Catarina, vad roligt att hitta dina ord här! Så fint att vi kan fortsätta skratta åt gemensam humor och små broderier även när vi inte jobbar ihop.
Jag har också alltid tyckt att hemuler är lite outhärdliga, men de växer på mig! Har en favorit i novellen Hemulen som älskade tystnad och när jag nu lyssnar på Trollkarlens hatt medan jag bygger så känner jag att även den vanliga hemulen är ganska rolig i all sin gnälliga samlarpersonlighet. Han har sina ljusa/ljuva dagar ;)
Frida L
29 april, 2020 at 20:36Helt fantastiskt!
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:36Tack så jättemycket :D
Linnéa
29 april, 2020 at 12:52Det är bra att du inte utlovar en veckosammanfattning! Det här projektet skall vara ditt och du skall dela med dig när du har lust att göra det. Med det sagt så är det väldigt kul att se hur långt du har kommit! Min favorit är nog den lilla divanen. Den är så fin och får mig att vilja krypa upp på den och ta en tupplur där.
Jag blev väldigt sugen på att påbörja ett miniatyrprojekt, men inser att det kanske är lite meningslöst att dra igång något sådant med två månader kvar till vi får vår bebis. Så jag kommer hålla mig till att sticka tror jag 😅
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:35Tack, precis så känner jag också <3 Och just nu är det roligt att dela, så då gör jag det :) Så glad att ha dig med, med alla idéer och peppande kommentarer men också alltid förståelse för och snälla påminnelser om att låta saker ta tid och inte fastna i gamla prestationsmönster. Du är en så fin vän, Linnéa. Tack för det <3
Linnéa
3 maj, 2020 at 10:36Du får säga till om det blir för tjatigt med mina påminnelser om att ta det i din takt. För även om jag gör det i all välmening kan ju det ändå bli tjatigt. Det vet jag ju själv att det kan bli ;)
Ellinor
28 april, 2020 at 12:55alltså, detta projekt är så imponerande att jag har svårt att skriva. vilket fantastiskt åtagande, tålamod och fantasi du måste ha! SÅ imponerad. Ska bli jättekul att se fortsättningen och resultatet!!!
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:33Så glad att du gillar det Ellinor! <3 Det var så mysigt att skapa ihop härom dagen.
Katarina
26 april, 2020 at 20:57Jag ÄLSKAR att du njuter av att bygga detta (och svär över smältlim etc ;)) just för att du vill göra det men inte ha det. Njuter av att hänga med på distans.
Läste ju bakgrunden här till kudden men i min hjärna kommer den från trollkarlens hatt. Jag inser att jag är väldigt fascinerad av den hatten, älskade den berättelsen.
Alicia Sivert
2 maj, 2020 at 11:31Jag känner också att det är helt rätt projekt för precis just nu! Så perfekt att skita i resultatet och ändå lägga två dagar på en liten möbel xD
Jag lyssnar på Trollkarlens hatt på Spotify medan jag bygger figurer. Det är en av de bästa hemmaäventyrsböckerna någonsin!