Den här hösten har jag haft väldigt svårt att skapa och vara kreativ, det är som att det är den delen av min hjärna som tagit mest skada. Jag kan sysselsätta händerna om jag har väldigt snäva ramar att arbeta inom, med kort startsträcka som ger snabbt resultat och aldrig är särskilt krångligt. En otroligt svår och frustrerande situation för mig som läker bäst när jag får hitta på idéer och starta projekt.
Tack och lov hittade jag tidigt ett mönster på pyttesmå stickade Weasleytröjor. Mini Weasley Sweater Ornaments av Alison Hansel från boken Charmed Knits. Med gråten i halsen stickade jag minitröjor hela oktober, utan en aning om vad jag skulle göra med dem.
Nu i december har tre av dem hittat en plats i granen.
En röd till Ron, en blå till Harry och en gul till Hermione. Stickade i restgarner från min egen Weasleytröja och Gryffindorhalsduk. Jag böjde till små galgar i ståltråd och la upp nya maskor.
Ännu en skickade jag till Thea, och en gav jag till min psykolog som tack för att hon sa åt mig att bara fortsätta. Ytterligare några ligger i en låda i chiffonjén och väntar på att bli färdiga. Ännu fler lär det väl bli innan jag är frisk.
Förutom små, enkla projekt som inte är så krävande för fantasin tycker jag att just fan art är så läkande. Att skapa något Harry Potter-relaterat har varit nyckeln ut ur många tidigare svackor för mig. Det är ovant att det inte räcker, men just nu får jag vara glad att det alls hjälper. Ett steg i taget, en dag åt gången, en maska i sänder tills det vänder.
Lämna ett svar