•
Blackout poem.
Det är som om ljuset nästan måste brinna ut för att flugorna ska lockas till mig. Som om deras längtan efter eld är större när lågan är försvinnande liten än när den i extas ber till luften om det syre som måste bli mitt.
Oändliga midvinterdagar i tystnad utan storm. När glöden så pyr sin sista trötta pust blåser vinden upp från alla håll. Alltid samma visa. Ständigt denna dans.
Kom till mig. Blås liv i mig. Jag skyr ingen fara så mycket som stiltje.
vilken underbart fin blackout poem. från vilken bok? var det sherlock eller edgar allan poe?
Sherlock, min vän. Tack!
What she said ^
Försöker komma på någonting att säga. Det här är så stört jättevackert.
<3
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
Lämna ett svar