oktober: nypon, netflix och sammetsbyxor

Den här hösten har varit lång och oktober är så oerhört vacker. Varje dag tänker jag med andan i halsen att det är nu det vänder. Precis just nu är det som vackrast, imorgon kan alla löv ha fallit och sen blir det grått. Men löven sitter kvar och naturen fortsätter överträffa sin egen prakt. Vi flyttade ju hit för att få se årstiderna skifta och fördelen med att ha lång resväg till jobbet är att jag verkligen får se vartenda träd byta nyans. Jag uppskattar det varje gång jag far över broarna.

Jag har stickat tre par sockor de senaste veckorna. Börjat sy ett par byxor i askrosa sammet. Jag är i en period då jag vill rensa, göra färdigt eller ge upp om sånt som inte kommer bli något. Inte förvara så mycket garn och tyg som inget blir. Inte behandla spretiga, halvdöda växter mot spinn utan kasta ut dem som inte står pall. Orkar knappt vattna. Men jag klarar inte av att slänga heller, så jag fortsätter hoppas de ska återhämta sig. Fortsätter känna mig lite kvävd av grejer. Stickar upp förrådet, nystan för nystan.

Härom kvällen gick jag en promenad i skymningen och tog korgen med mig. Jag hade sett ett recept på rönnbärsmarmelad och bestämt mig för att jag måste göra sådan. Kunde inte hitta någon rönn men efter en timmes strövande i skogsbrynet fann jag en stor nyponbuske precis runt knuten hemifrån. Så nu kokar jag nyponmarmelad istället. Övar på att leva ett lugnare liv och rensade kärnor i en och en halv timme. Det är så lång tid en halvliter tar att rensa. Jag vet att det finns effektivare sätt, i ugn och sådär, men nu tränar jag alltså på att inte vara så förbannat effektiv. Annars har jag varit effektiv hela oktober. September också. Det blir tröttsamt när det sker av måst och inte av lust.

Efter en särskilt effektiv arbetsvecka tog jag igen mig med att titta på hela Wanderlust i ett svep. Det var en av de bättre serierna jag sett i år, och den kändes mer som en film egentligen, så fint uppbyggd, så välspelad. Annars har vi sett andra säsongen av Glow och sista av Better Call Saul. Bonde söker fru har börjat. Det är mitt bästa guilty pleasure om höstarna. Kan knappt bärga mig tills jag kommer hem om onsdagarna.

Första halvan av oktober lämnade mig ganska orkeslös. Som om jag inte fått i mig tillräckligt mycket luft. Det känns lite lättare nu. Jag har börjat längta efter det som kommer, och det känns inte så illa, det som är.