rosa shorts med mönstrade fickor

Utan loppisfynd i trenne månader försmäktade jag på denna kobbe. Sen öppnade Guldkanten igen och jag fyndade ett beigerosa twilltyg för en tjuga! Bra tyckte jag som velat sy lite enfärgade byxor och definitivt kunde få användning av ett par rosa shorts.

Jag tänkte nog att jag brukar föredra askrosa framför beigerosa men det var först när jag sytt halva shortsen som jag insåg att det är för att tyget har samma färg som min mest ansträngda hudfärg. Alltså det ser ut som mitt ansikte gör efter en löprunda. Ett tag övervägde jag att inte sy färdigt dem men sen gjorde jag det ändå och de blev rätt bra så nu får det vara hur det vill med hudfärgen.

Vad säger ni andra? Pastellkaramell eller döende av fysisk ansträngning? Skillnaden är hårfin.

Byxmönstret är skapat av @designbyethel och är den modell jag alltid syr. Ni minns mina rhododendronbyxor, gröna byxor, monsterabyxor och nu senast vårbyxorna jag gjort efter samma mönster. För två somrar sen försökte jag mig på att göra om dem till shorts vilket gick okej. Den här gången gick det mycket bättre!

En detalj jag varit sugen på att prova är att använda ett avvikande tyg i fickorna. Eftersom hudfärgen behövde lite flärd tog jag hjälp av en mönstrad gul kökshandduk. Det blev jättebra! Ska definitivt göra detta igen.

Jag började sy under Sypeppens syjunta och blev klar dagen därpå. Med shortsen bockar jag av bingorutorna Testa en ny detalj, Skapa av loppismaterial, Skapa ett plagg och Hacka ett mönster. Mer om Sybingo20 kan ni läsa hos Fredrika och Josefine.

Gillar verkligen fickorna alltså!!

Nu är frågan vad jag ska göra med resten av tyget som räcker till en hel klänning. Undrar sa Gottholmaflundran* om jag kan textilfärga det till någon mindre ansträngd nyans.

*Det finns ett promenadstråk här som heter Gottholmarundan och jag har hittat på ett sjöodjur som heter Gottholmaflundran som jag skrämmer Andreas med ibland när han beter sig oregerligt.

Här står jag och spanar efter Gottholmaflundran som en idiot. Hon är så stor så det är mer sannolikt att jag står på en av hennes gälöppningar än att jag skulle få syn på henne i sjögräset. Håll i era barn!