livsnjutande rutig duva i blekingesöm

När vi i höstas hade en kurs i Folkligt broderi valde jag ett nytt sätt att ta mig an den välbekanta blekingesömmen. Ni vet ju hur jag gillar att inspireras av färger, mönsterformer och stygnsätt för att sen kombinera dem med lite mer naturalistiska fåglar. Den här gången gjorde jag tvärt om!

Kursledare Karin Holmberg hade hittat det här fina hängklädet i skolans samlingar. Efter att ha fnittrat färdigt åt de ekivoka hörnrosetterna upptäckte jag duvan uppe mellan blomsterkorgarna. Rutig. Tillbakalutad. Tydligt chillaxande. Jag bestämde mig för att utgå ifrån den.

Jag broderade duvan rakt av men ville förstärka den glidiga känslan genom att göra honom till en riktig livsnjutare. Först fick han hög hatt, sen ett martiniglas och en cigg. Småningom hamnade han på ett moln med huvudet lutat mot en kudde med guldtofsar. Det sista jag la till var en liten ost, utifall han blev hungrig under åkturen.

Får man göra såhär? Jag vet inte riktigt. Men det var väldigt roligt att frångå mina vanliga tolkningar och fara fram lite oförsiktigt med inspirationsmaterialet. Eftersom broderiet bara var en kort övning hade jag inte några högre ambitioner för det, men nu tycker jag han är en klockren del av och kontrast till den övriga samlingen av småfåglar jag har broderat i blekingesöm. Lite som en konstig kusin. Kanske monterar jag och hänger upp honom bredvid de andra bara för att retas lite?

1

blekingesömmar och fågelskisser

Kära nån! Vi är halvvägs in i januari och senaste inlägget här är av ett julträd. Och januari som är blekingesömmens månad!

Efter ett långt och rejält jullov är jag tillbaka i skolan för att solva och räkna stadtrådar. Tiden flyger iväg och när jag kommer hem orkar jag inte mycket mer än att titta på Engelska Antikrundan, som Clara tipsade om finns på SVT Play. Men mellan antika vaser, ärvda svärd och uppgrävda mystiska skrin ligger ändå blekingesömmen och lurar i tankarna. Det här blir det sjätte året som jag broderar en fågel inspirerad av stygn och färgställningar i det traditionella sömsättet.

I år ska det få bli en blåmes på en solros. Det bestämde jag redan i somras när jag såg blåmesen picka ut fröna ur en av mina vissnande solrosor i odlingslådan. Här är den första skissen som skiljer sig rätt mycket från de mer traditionella tolkningar jag broderat förut. Kanske är det en rolig utmaning för året, att göra just ett fritt motiv. Kanske vill jag bromsa mig själv lite och leda tillbaka tankarna till de mer typiska blomsterslingorna. Jag vet inte än!

Förra året utmanade jag mig genom att brodera en steglits i den ursprungliga färgskalan, det vill säga de mycket mer kraftfulla nyanserna som blekingesömmar från 17- och 1800-talen har visat sig ha haft från början. De rosa och ljusblå tonerna är resultat av att originalfärgerna blekts, och idag broderar man oftast blekingesöm i de typiskt pastelliga tonerna.

Här kan ni se hur fint tidigare års blekingesömmar hänger i ateljén. Oh vad det ska bli kul att få hänga upp en till!

1

så fick jag till sist mitt julträd

I flera år har jag sökt på loppis efter ett julträd och under hösten intensifierades jakten. Julträd är vanliga i södra Sverige, och framför allt i Blekinge. De första stakarna i den här stilen var enklare träpinnar som man under 1700-talsjularna dekorerade med färska röda äpplen. Från mitten av 1800-talet började man snida mer avancerade former och några av de allra vackraste julträd som går att hitta idag är de så kallade Silpingeträden, gjorda av Per Andersson i Hoby socken, eller inspirerade av densamme. Ett sånt fick jag span på på Auctionet men när det klubbades för 8500 kr plus avgifter gav jag upp drömmen om ett så pråligt.

Men så dök det plötsligt upp ett på Formstad Auktioner. Ett som egentligen var mycket mer i min stil och påminde om min samling av trähästar. Ett omålat, mindre träd med hästar i botten och tuppar i toppen. Jag darrade i hela kroppen när budgivningen skulle avslutas men jag vann! Och inte behövde jag ge några 8500 kronor heller. För 400 spänn blev det en tidig julklapp till mig själv.

Mitt träd är osignerat så jag vet tyvärr inte vem som har gjort det eller när.

Varje decembermorgon när jag ätit frukost har jag tänt de röda ljusen i julträdet och känt en rent provocerande julefrid. Jag tycker att det är så fint!

Detta blir ett föremål jag kommer att spara i hela mitt liv. Det känns alldeles pirrigt faktiskt! Jag ser fram emot att tända röda ljus i december om sådär femtio år också. Undrar var ljusstaken står då?

4

i min skissbok del 1: Jimi Hendrix, effsingar och jordgubbsglass

Något av det roligaste jag vet är att få titta i andra personers skissböcker! Okej, nu låter det som att jag är en sån som olovandes smyger in och läser folks dagböcker men det är alltså inte det jag menar. Jag tycker om när andra visar sin process och sina tankemönster genom att öppna sina anteckningsblock. Idéerna är så råa och fria där. Att få se de första skissade tankarna till ett projekt tycker jag förhöjer det färdiga alstret – helt oavsett hur resultat blir.

När jag skulle börja på HV köpte jag en skissbok att själv föra anteckningar och samla idéer i. Jag tänkte att jag kunde öppna den för er med jämna mellanrum, för säkert är det nån mer där ute som känner som jag! Här kommer första delen:

Den allra första skoluppgiften vi fick utgick från ett vykort som vi skulle förändra på valfritt vis. Jag fick ett slumpmässigt draget föreställande Jimi Hendrix. Här är kollaget jag gjorde med akvarellfärg, tygrester och ett gammalt hänge i mässing.

Till höger ser ni hur vykortet såg ut innan jag började bearbeta det, och till vänster är prov på olika material jag använde.

Tidigt på terminen fick vi veta att vi skulle börja samla trasor och annat material till en återbruksväv. Det här var mina allra första skisser till det projekt vi nu äntligen påbörjat. Det har letat sig långt bort från var det började, men vallmon är fortfarande med.

Vi hade ullkunskap och spånad (att spinna garn av ull heter tydligen inte ”spinning”) med Lillemor från Limmo Design.

Jag antecknade så pennan glödde – kanske för att kompensera för hur dåligt själva spånaden gick. Detta var i särklass den svettigaste och mest frustrerande dagen hittills, men snacka om att jag fått respekt för hantverket! Kommer aldrig klippa i ett garnnystan igen utan eftertanke, och jag lyfter på hatten för alla som ägnar sig åt handspånadens konst.

Här är en liten sur anteckning som jag tycker är rolig att titta tillbaka på eftersom den väldigt tydligt illustrerar min känsla av överväldigande där under de första vävlektionerna.

Sen gjorde vi en rolig formuppgift där vi tecknade olika strukturer och mönster med kol, kritor, flytande tusch och bläckpennor.

Efter ett tag övergick vi till att rita insekter på 2-3 minuter. Det urartade ganska snart och jag började namnge dem efter olika vävtermer. Här ser ni en Undflyende Ulleffsing, en Yvig Varpmätare, en Större Vadmalsstampare och nåt som bara kallas ”Skyttel”.

En Silkeskypert och en Kardkrypare, och så en illustration av min lärare.

Större Skälsprötsspinnare, Småullig Förskedare, Finmaskig Sidenknypplare, Mindre Vadmalsstampare och Allmän Solvkrokare. Att lära sig alla vävtermer är att lära sig ett helt nytt språk. Tycker det här vittnar ganska fint om mina känslor av överväldigande.

Sen gjorde vi en utvecklad version av vykortsuppgiften. Jag ska visa mitt resultat nån gång! Teno fick vara med och modellera.

Vilket han hade en del åsikter om.

Så följde tre dagar i färgeriet och lite väl många siffror för min ännu till viss del utbrända hjärna.

Vi växtfärgade och jag fick ett tidigare experiment av rostfärgat linne som liknade ”gamla bandage från andra världskriget” att genom efterbad i te och järnvatten övergå till kulören ”riktiga gamla liggsårsplåster”. Toppen.

Att lära sig färga var som att öppna dörren till en helt ny värld.

Så började vi planera för vår allra första väv! Här kan ni se hur min idé utvecklades från ganska färggrann till något helt annat.

Och just det här arbetet tycker jag är så roligt att få dela med mig av, för det är så lätt att tänka att det första som kommer ur en kreativ persons hjärna är ett konstverk men så behöver det ju verkligen inte vara. Ett alster går igenom många stadier innan det slutliga resultatet visas upp, och då är det dessutom våtspänt, borstat och draperat. I en skissbok syns den råa processen, från helt skräckinjagande färger till något mer enhetligt till absolut urtråkig gråskala och vidare till den kombination av jordgubbsglass och vanilj som till sist användes.

Hoppas ni har någon glädje av detta! Och öppnar nån av er sin skissbok för beskådan så låt mig genast veta!

6

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.