reaktionsfasen

Jag vet att ingen tycker om när jag är kryptisk, men vissa saker kan inte sägas rakt ut utan att gå sönder. Dessutom är det här mitt sätt att hantera alltsammans, och kan jag på något sätt få ut minsta poesi ur allt det fula vill jag göra det.

Analytikern i mig är helt besatt. Jag tänker på honom oavbrutet, mycket mer frekvent och ihärdigt än när jag var som mest förälskad i honom. Det är som ett matematiskt problem jag inte kan lösa, jag ser ekvationen och resultatet men inget samband. Jag tycker inte ens om matematik. Det är uttröttande.

Grävde fram mina gamla psykologianteckningar och hittade ett par blad om krishantering. Intressant att se vad vi alla har att vänta oss. Hela anledningen till att jag någonsin började studera psykologi var nog mitt intresse för självanalys. Jag hade kunnat skriva Inferno, objektiv logik mitt i psykosen. Jag kanske gör det också. Men inte förrän i Bearbetningsfasen. Vad jag ska göra just nu har jag ingen aning om.

Förnekelse känns som en bra mekanism.

3

kärleksbrev I

Älskade Nicklas

Du gav mig alltid de allra bästa kramarna
Och även om jag inte har förstått innebörden av allt det här
märker jag att du är frånvarande
och jag saknar din omfamning
bland alla andras

Och jag undrar
kommer du inte hit snart?

1

everything is everything, but you’re missing

Ganska golvad idag
Ikappkommen av tre sömnlösa nätter
Fast fortfarande helt oförstående

När ska bluffen avslöjas?
Vems dåliga idé var det här skämtet?
Varför skrattar ingen?
Och varför kan vi inte trösta oss med att vi kommer göra det i framtiden?

rubrik ur YOU’RE MISSING av BRUCE SPRINGSTEEN
2

förutan ord


TOM WAITS – RAINBIRDS (INSTRUMENTAL)

all kärlek
all förbannad kärlek

till Nicklas
och till oss andra

5

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.