NEJ DET ÄR INGET VIDARE.
Har jag insett idag.
Man tror man är okej därför att man fungerar socialt och i rutinerna på jobbet. Sen är man ledig en dag och inser att man är helt jävla apatisk.
(Det här inlägget tog mig tolv timmar och femhundraåttiotre försök att skriva)
Helfanvette.
Tack för all omtanke och förlåt att jag inte orkar svara i telefon eller på sms och mail – än mindre ta egna initiativ. Jag lever och är okej, Insikten har fortfarande inte riktigt kommit till mig och jag växlar mellan hysterisk och dämpad men har inte gråtit eller gått bärsärk än. Hoppas lite att det är dags snart, för det är tungt att vara helt uppslukad utan att få utlopp. Men det kommer väl.
Är på jobbet och fokuserar på växelpengar och nya menyer om dagarna och räknar maskor i min första mönsterstickning framför en film med mamma om kvällarna. Nästa vecka ska jag försöka styra upp allt som försvunnit i kaoset. Lägerplanering och terminsplanering och tillbaka på hästryggen och styrelsemöte och sådär. Städa lite.
Ett steg i taget.
Kram på er.
Älskade Nicklas
Det har gått en vecka
Av hur många utan dig?
Jag har förstått att du tänker vara länge borta
Men undrar hur permanent
för alltid
egentligen är
Kommer du tillbaka om ett år
eller redan inom ett par månader?
Är du hemma till jul
och kan vi kanske fira midsommar ihop?
Vad gör du i helgen?
Har du tid,
bara en liten stund
så jag kan få säga
hej då?
Jag jobbar men är ledig om kvällarna
Ring mig
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
