pretend that you owe me nothing, and all the world is green

Jag står inför en handfull kritiska veckor, som såhär i förskott känns som en stor och tråkig gråzon. Totalt händelselös, onödig. Januari. Fruktansvärt ickeexalterande.

Funderar på om det kanske är bra, en möjlighet. Tid att reda ut, sammanställa och fokusera på annat. Synd att fokuset inte är så lätt att hantera manuellt när man är halvblind. Förblindad.

Har skickat en beställning efter Blood Money och Bone Machine för att i varje fall kunna bädda in mig i introvert musik när jag marscherar hejdlöst genom drivorna. Känns tryggt att oavsett vad är jag alltid mest kär i Tom.

rubrik ur ALL THE WORLD IS GREEN av TOM WAITS
0

skursvampar & självinsikt

Inte ösigaste arbetsdagen den här säsongen. Städade, torkade, skrubbade och tog emot en handfull beställningar. Försvann i insikter och tankar medan jag gnodde brickvagnarna rena från jordgubbssylt och gräddsås till tonerna av it will be lo-honely this Christmas without you-hu to hold me-he. Hade lika gärna kunnat vara Lovesick Blues. Skrattade rått för mig själv och skurvattnet. Jag älskar när musiken gör narr av mig och jag av den. Jag har en bra relation till min självironi.

Bildade lite perspektiv och distans till saker. Vet inte om det gjorde någon större skillnad på det stora hela, men det var bra. Distans är bra. Jag har en dålig relation till min brist på distans.

0

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.